Rosenlundsgatan. Onsdag 29 april, kl. 17.23.
1 vecka sedan
30 april 2009
29 april 2009
28 april 2009
Första måstematchen
Förra säsongen ägnade jag en del energi åt att käfta emot när sportjournalister och annat löst folk satte prefixet måste- framför var och varannan match. Nu har jag svängt och gör samma sak som de gjorde då - redan inför omgång 2. En hemmapremiär mot det tippade strykgänget Karlslund ska bara ge tre poäng. Annars undrar jag om vi inte kan glömma allt vad toppstrid heter redan nu.
27 april 2009
26 april 2009
Det hänger på texten
Ta två band. Båda är lika bra på att snickra ihop käcka melodier. De har frontkvinnor eller -män som sjunger likvärdigt och musikanter som är lika skickliga på att traktera instrumenten. Skillnaden är texterna. Band A gör sånger som handlar om medlemmarnas lyckade eller misslyckade kärleksliv. Band B gör sånger som handlar om världen vi lever i. Miljöförstöring, sociala orättvisor, förtryck av kvinnor, rasism och annat som är värt att bli upprörd över.
För mig kommer band B alltid att vara ungefär en baziljon gånger bättre. Jag kunde inte formulera den då, men insikten drabbade mig som en hästspark i magen när jag var hemma hos min klasskompis Peter och hörde Dia Psalma första gången för mer än ett halvt liv sedan. Efter en helg med Florence Valentin på repeat i MP3-spelaren är jag mer övertygad än någonsin om att den stämmer.
För mig kommer band B alltid att vara ungefär en baziljon gånger bättre. Jag kunde inte formulera den då, men insikten drabbade mig som en hästspark i magen när jag var hemma hos min klasskompis Peter och hörde Dia Psalma första gången för mer än ett halvt liv sedan. Efter en helg med Florence Valentin på repeat i MP3-spelaren är jag mer övertygad än någonsin om att den stämmer.
25 april 2009
Greven
Förmodligen är jag proggskadad, men jag kan inte läsa en löpsedel eller artikel om "greven" utan att börja nynna på Nationalteaterns tuffa låt Sent en lördag kväll. Som Livet är en fest, fast några år, många besvikelser och oändligt många groggar senare:
"Dom kloka låser dörren ...", säger Greven för sig själv
"Dom kloka låser dörren och barnen skriker på hjälp
och varje sjuttiofemma, som en mänska dricker ur
är en dröm om en bättre värld
som hon sedan pissar ut!"
Nu blir Greven lätt extatisk, han står i sin fåtölj
Han spiller grogg åt alla håll men är ändå inte nöjd:
"Det är ju vad vi alla vill, som super tills vi dör
Bygga nåt tillsammans som ingen jävel förstör!"
Sen säckar Greven helt ihop, nu är han alltför full
Han somnar som ett litet barn mitt i sin fåtölj
Men vi andra sitter vakna och tänker på hans dröm
Den svävar som en stjärna mitt i vårt vardagsrum
Den svävar som en stjärna mitt i vårt vardagsrum ...
"Dom kloka låser dörren ...", säger Greven för sig själv
"Dom kloka låser dörren och barnen skriker på hjälp
och varje sjuttiofemma, som en mänska dricker ur
är en dröm om en bättre värld
som hon sedan pissar ut!"
Nu blir Greven lätt extatisk, han står i sin fåtölj
Han spiller grogg åt alla håll men är ändå inte nöjd:
"Det är ju vad vi alla vill, som super tills vi dör
Bygga nåt tillsammans som ingen jävel förstör!"
Sen säckar Greven helt ihop, nu är han alltför full
Han somnar som ett litet barn mitt i sin fåtölj
Men vi andra sitter vakna och tänker på hans dröm
Den svävar som en stjärna mitt i vårt vardagsrum
Den svävar som en stjärna mitt i vårt vardagsrum ...
23 april 2009
Familjen Babajou
Jag har träffat på flera personer som bara gav Baker Karims tv-drama Familjen Babajou några minuter innan de zappade vidare. Stort misstag. Clashen mellan den grådaskiga färgskalan och de smått absurda inslagen i handlingen kan vara lite svårsmält i början, men när du väl sugs in är historien om de fyra syskonen som lämnas vind för våg i en paradvåning i Helsingborg omöjlig att motstå. Jag kan utlova många skratt på vägen, och den som inte bölar åtminstone lite i slutet av tredje avsnittet har inget hjärta.
Familjen Babajou finns i SVT Play fram till den 13 maj. Se det.
Familjen Babajou finns i SVT Play fram till den 13 maj. Se det.
22 april 2009
När allt faller på plats
Ordningen är återställd. Förnuftet har segrat. Jag vill tacka alla som har stöttat mig under den här svåra tiden. Utan er hade det aldrig gått. Nu går vi vidare. Många missförhållanden återstår, men efter tartextriumfen misströstar jag inte. Allt är möjligt. Allt.
20 april 2009
Kamerasmashingtime
Ibland straffar det sig att sega. Under ett par dagar har jag gått runt och tänkt att jag ska tipsa om en ny låt som tillhör det vackraste Stefan Sundström har gjort. Nu har han hunnit plocka bort den. Ni får nöja er med slutet av den fantastiska texten om hur Marguerite går på kändisfest på Kvarnen och lackar ur ordentligt:
"Jag är besviken", gastade Marguerite
"Var är Slas och var är Pimme?
Allt jag ser är Fredrick Federley
ha 15 minutes i en timme"
Sedan blev det kamerasmashingtime
där låg ett trasigt objektiv
Över en smashad golvad fotograf
steg Marguerite med stolta kliv
Slutgiltigt befriad och med sin stolthet kvar i barmen
gick Marguerite och tog en öl på Carmen
Förhoppningsvis finns mästerverket med på den nya skivan som snart är färdiginspelad. Annars blir jag ledsen i ögat.
"Jag är besviken", gastade Marguerite
"Var är Slas och var är Pimme?
Allt jag ser är Fredrick Federley
ha 15 minutes i en timme"
Sedan blev det kamerasmashingtime
där låg ett trasigt objektiv
Över en smashad golvad fotograf
steg Marguerite med stolta kliv
Slutgiltigt befriad och med sin stolthet kvar i barmen
gick Marguerite och tog en öl på Carmen
Förhoppningsvis finns mästerverket med på den nya skivan som snart är färdiginspelad. Annars blir jag ledsen i ögat.
19 april 2009
På läktaren
Först det positiva. Det är otroligt mäktigt att komma till ett blåshål i en betongförort sydväst om Stockholm och mötas av ett hundratal fans i rödvita tröjor och halsdukar. Kom ihåg att vi snackar om division 1 nu. Att kärntruppen i klacken sjunger sig genom hela matchen och fortsätter att hylla spelarna även efter målet och slutsignalen gör det bara ännu större. Jag högaktar er.
Sedan blir det tråkigare. Jag begriper inte hur vissa individer kan gå och vänta i ett halvår, åka med till bortapremiären och sedan bara gnälla och skälla på allt och alla. Bottenrekordet slogs när Martin Broberg byttes in. Han inledde med att missförstå en medspelare, bli passiv och göra så att hemmalaget kunde vinna bollen. Mer behövdes inte för att häcklandet skulle ta fart. Hallå, killen gjorde sin första riktiga a-lagsmatch någonsin! Lite tålamod, tack.
Rasismen? Jodå, den hänger med. Ett par exempel från i går:
"Den mörke? Haha, dom är ju svarta allihop. Tio negrer är det."
"Opp mä räj, din jävvla chokladbulle!"
Sist det tristaste av allt. Det är mycket känslor i omlopp under en fotbollsmatch. Jag kan förstå att någon blir så frustrerad att han tappar kontrollen och kastar en ölburk mot den assisterande domaren. Inte försvara, men förstå. Samtidigt förväntar jag mig att han tar ansvaret för sitt handlande efteråt. Om inte den skyldige från i går betalar alla eventuella böter ur egen ficka har han förverkat rätten att kalla sig rödvit supporter för all framtid.
Sedan blir det tråkigare. Jag begriper inte hur vissa individer kan gå och vänta i ett halvår, åka med till bortapremiären och sedan bara gnälla och skälla på allt och alla. Bottenrekordet slogs när Martin Broberg byttes in. Han inledde med att missförstå en medspelare, bli passiv och göra så att hemmalaget kunde vinna bollen. Mer behövdes inte för att häcklandet skulle ta fart. Hallå, killen gjorde sin första riktiga a-lagsmatch någonsin! Lite tålamod, tack.
Rasismen? Jodå, den hänger med. Ett par exempel från i går:
"Den mörke? Haha, dom är ju svarta allihop. Tio negrer är det."
"Opp mä räj, din jävvla chokladbulle!"
Sist det tristaste av allt. Det är mycket känslor i omlopp under en fotbollsmatch. Jag kan förstå att någon blir så frustrerad att han tappar kontrollen och kastar en ölburk mot den assisterande domaren. Inte försvara, men förstå. Samtidigt förväntar jag mig att han tar ansvaret för sitt handlande efteråt. Om inte den skyldige från i går betalar alla eventuella böter ur egen ficka har han förverkat rätten att kalla sig rödvit supporter för all framtid.
18 april 2009
En pålitlig besvikelse
Dåligt spel. 0-1. Insläppt mål med fem minuter kvar. Inkastad ölburk mot linjeman som lär resultera i böter och en ännu mer uppfuckad ekonomi. Skönt, på något sätt. Tänk om det hade gått bra i dag? Vilken identitetskris det hade kunnat bli för oss rödvita.
Jag har en dröm
Det är att i slutet av oktober i år få höra Tobias Solberg berätta om hur mycket avancemanget till superettan betyder för "samhällöööt". Första steget kan tas i eftermiddag. Mot Brunna IP!
17 april 2009
16 april 2009
Till dem som inte förstår
Om två dagar är den i gång. Fotbollssäsongen 2009. DIF står inför 26 tuffa matcher mot taggade motståndare i division 1 norra. För oss supportrar väntar också en kamp. Den sträcker sig över ett halvår och utspelas mot dem som inte förstår.
De kommer i några olika varianter. En spelar intresserad och ställer artiga frågor om seriesystemet eller läget i tabellen. En annan försöker visa medkänsla och levererar fraser som "Vad bra!" eller "Åh, vad tråkigt!", beroende på hur det har gått. En tredje är ärligare och gör ingenting för att dölja sin skepsis. Egentligen tänker de alla samma sak. "Elva snubbar som kutar runt och sparkar på en boll. Vad är grejen?"
Många som läser det här avfärdar säkert kritikerna som dumma och okunniga. Mitt problem är ett helt annat. Jag tycker att de har rätt. Fotbollen är inte bara märklig som företeelse, den är destruktiv också. Obehagligheter som sexism, rasism och homofobi är på tillbakagång i resten av samhället, men i omklädningsrummen och på ståplatsläktarna frodas de i högsta välmåga. Lägg till en allmän världsfrånvändhet och du får en obehaglig kombination. Folk blir dumma i huvudet, helt enkelt. Att spelare kan porträtteras som intellektuella titaner bara för att de läser deckare eller klarar att formulera en begriplig mening i skrift säger det mesta.
Varför engagerar jag mig då? Jag har funderat mycket på den frågan och kommit fram till att det handlar om två saker. Två delar av jaget som måste få sitt. Nörden och Den hämmade mannen.
Det nördiga är det enklaste att förklara. Andra snöar in på goda viner, minnestallrikar, smalspåriga järnvägar eller slaget vid Breitenfeld. För mig är motsvarande intresse spelare som har spelat, spelar eller kan tänkas komma att spela i DIF. En hobby, som vilken som helst.
Den andra delen handlar om känslor och betyder oändligt mycket mer. Den är också svårare att klä i ord, men jag gör ett försök. Vi lever i ett samhälle där det anses viktigt att inte tappa kontrollen. Framför allt gäller det för oss som råkar ha fötts med snopp. Jag misslyckas med att leva upp till det mesta i den förlegade traditionella mansrollen, men just detta är jag tyvärr alldeles för bra på. Att bita ihop. Att hålla färgen. Att trycka ned och stänga till.
Just därför är det en sådan befrielse att befinna sig bland likasinnade när DIF spelar fotboll. Där på ståplats - och bara där - funkar det att glänta på locket och släppa loss. Ilska, frustration, eufori, förtvivlan, vad som helst.
Jag är orolig inför premiären på lördag. Syrianska Botkyrka spelar på hemmaplan, slår ur underläge och har precis allt att vinna. Samtidigt vet jag att jag - oavsett hur det har gått - kommer att lämna Brunna IP med en känsla av att ha levt i 90 minuter plus tillägg. Det är ändå det viktigaste.
(Texten har även publicerats som en krönika hos Vulkanerna.)
De kommer i några olika varianter. En spelar intresserad och ställer artiga frågor om seriesystemet eller läget i tabellen. En annan försöker visa medkänsla och levererar fraser som "Vad bra!" eller "Åh, vad tråkigt!", beroende på hur det har gått. En tredje är ärligare och gör ingenting för att dölja sin skepsis. Egentligen tänker de alla samma sak. "Elva snubbar som kutar runt och sparkar på en boll. Vad är grejen?"
Många som läser det här avfärdar säkert kritikerna som dumma och okunniga. Mitt problem är ett helt annat. Jag tycker att de har rätt. Fotbollen är inte bara märklig som företeelse, den är destruktiv också. Obehagligheter som sexism, rasism och homofobi är på tillbakagång i resten av samhället, men i omklädningsrummen och på ståplatsläktarna frodas de i högsta välmåga. Lägg till en allmän världsfrånvändhet och du får en obehaglig kombination. Folk blir dumma i huvudet, helt enkelt. Att spelare kan porträtteras som intellektuella titaner bara för att de läser deckare eller klarar att formulera en begriplig mening i skrift säger det mesta.
Varför engagerar jag mig då? Jag har funderat mycket på den frågan och kommit fram till att det handlar om två saker. Två delar av jaget som måste få sitt. Nörden och Den hämmade mannen.
Det nördiga är det enklaste att förklara. Andra snöar in på goda viner, minnestallrikar, smalspåriga järnvägar eller slaget vid Breitenfeld. För mig är motsvarande intresse spelare som har spelat, spelar eller kan tänkas komma att spela i DIF. En hobby, som vilken som helst.
Den andra delen handlar om känslor och betyder oändligt mycket mer. Den är också svårare att klä i ord, men jag gör ett försök. Vi lever i ett samhälle där det anses viktigt att inte tappa kontrollen. Framför allt gäller det för oss som råkar ha fötts med snopp. Jag misslyckas med att leva upp till det mesta i den förlegade traditionella mansrollen, men just detta är jag tyvärr alldeles för bra på. Att bita ihop. Att hålla färgen. Att trycka ned och stänga till.
Just därför är det en sådan befrielse att befinna sig bland likasinnade när DIF spelar fotboll. Där på ståplats - och bara där - funkar det att glänta på locket och släppa loss. Ilska, frustration, eufori, förtvivlan, vad som helst.
Jag är orolig inför premiären på lördag. Syrianska Botkyrka spelar på hemmaplan, slår ur underläge och har precis allt att vinna. Samtidigt vet jag att jag - oavsett hur det har gått - kommer att lämna Brunna IP med en känsla av att ha levt i 90 minuter plus tillägg. Det är ändå det viktigaste.
(Texten har även publicerats som en krönika hos Vulkanerna.)
15 april 2009
Till dem som förstår
Den 25 oktober 2008 rämnade världen. Åtminstone var det så jag upplevde det när domaren blåste av matchen på Grimsta IP och Brommapojkarna hade spelat DIF ur superettan. Då var division 1 bara ett svart hål.
Ett knappt halvår senare känns allt annorlunda. Motståndarna blir lite tråkigare och arenorna lite mindre, men det som verkligen betyder något är sig likt. Samma sug, samma förväntan, samma längtan till premiären. Samma tvivel, samma oro. Samma ångest.
Inom DIF har det hänt mycket under det här vinterhalvåret. Överbetalda medelmåttor har försvunnit och ersatts av ungdomar och hemvändare med hjärta för klubben. Som tyckare är det alltid roligast att komma med något eget, men den här gången kan jag bara hålla med alla andra. DIF gör helt rätt. Det var degerforsare som tog oss till allsvenskan 1992 och till superettan 2004. Det är degerforsare som ska spela upp oss nästa gång också.
Vad finns att säga om årets trupp då? Den svagaste länken hittar vi kanske längst bak. Jonas Bohlin och Jesper Fromholdt kan göra riktigt bra matcher, men den där stabiliteten som är så viktig för en målvakt saknas hos båda. Efter Jonas Bohlins darriga genrep i torsdags känns det ännu tristare än tidigare att Simon Nurme - som var bänkad i Syrianskas premiärmatch i superettan - valde att flytta.
Backlinjen är jag inte lika orolig för, även om den också har svajat under träningsmatcherna. Sebastian Henriksson bör vara seriens bästa spelare, Mikael Nilsson har varit lagkapten i ett bra division 1-lag och Christoffer Wiktorsson har kanske högst potential av alla i truppen. Dessutom har jag en känsla av att Andreas Gunnarsson får sitt stora genombrott i år. Bakom dem finns Fredrik Ahlman, Johan Kristiansson och Johan Larsson som backup. Det ska vara tillräckligt för att få ihop något bra.
Mittfältet känns som den starkaste lagdelen. Under de senaste matcherna har Patrik Werner startat med Andreas Holmberg, Tobias Solberg, Christophe Lallet, Erik Nilsson och Johan Bertilsson. Emil Berger och och Marcus de Bruin hugger också på varsin plats, liksom Martin Broberg och Mario Simunovic. Det finns väldigt mycket offensiv kapacitet i det gänget.
Längst fram är alternativen inte lika många. Där finns Peter Samuelsson. Bara Peter Samuelsson, faktiskt. Frisk gör han säkert minst 15 mål i år, men går han sönder blir det värre. Då måste Patrik Werner sätta upp Sebastian Henriksson eller Andreas Holmberg och stuva om i hela laget. Inte idealiskt, direkt.
Hur det slutar? Efter utklassningssegern mot Forward tidigt på försäsongen drabbades jag av hybris och fick för mig att DIF skulle springa hem den här serien ganska enkelt. Det tror jag inte längre. Dels oroar det knackiga spelet på slutet, dels känns det som att dalarna är alldeles för djupa. Ett lag som vill vinna en division 1-serie har inte råd att förlora mer än kanske en handfull matcher på en säsong. Dit når inte DIF i år. Topp 5 känns mer realistiskt.
(Texten har även publicerats som en krönika hos Vulkanerna.)
Ett knappt halvår senare känns allt annorlunda. Motståndarna blir lite tråkigare och arenorna lite mindre, men det som verkligen betyder något är sig likt. Samma sug, samma förväntan, samma längtan till premiären. Samma tvivel, samma oro. Samma ångest.
Inom DIF har det hänt mycket under det här vinterhalvåret. Överbetalda medelmåttor har försvunnit och ersatts av ungdomar och hemvändare med hjärta för klubben. Som tyckare är det alltid roligast att komma med något eget, men den här gången kan jag bara hålla med alla andra. DIF gör helt rätt. Det var degerforsare som tog oss till allsvenskan 1992 och till superettan 2004. Det är degerforsare som ska spela upp oss nästa gång också.
Vad finns att säga om årets trupp då? Den svagaste länken hittar vi kanske längst bak. Jonas Bohlin och Jesper Fromholdt kan göra riktigt bra matcher, men den där stabiliteten som är så viktig för en målvakt saknas hos båda. Efter Jonas Bohlins darriga genrep i torsdags känns det ännu tristare än tidigare att Simon Nurme - som var bänkad i Syrianskas premiärmatch i superettan - valde att flytta.
Backlinjen är jag inte lika orolig för, även om den också har svajat under träningsmatcherna. Sebastian Henriksson bör vara seriens bästa spelare, Mikael Nilsson har varit lagkapten i ett bra division 1-lag och Christoffer Wiktorsson har kanske högst potential av alla i truppen. Dessutom har jag en känsla av att Andreas Gunnarsson får sitt stora genombrott i år. Bakom dem finns Fredrik Ahlman, Johan Kristiansson och Johan Larsson som backup. Det ska vara tillräckligt för att få ihop något bra.
Mittfältet känns som den starkaste lagdelen. Under de senaste matcherna har Patrik Werner startat med Andreas Holmberg, Tobias Solberg, Christophe Lallet, Erik Nilsson och Johan Bertilsson. Emil Berger och och Marcus de Bruin hugger också på varsin plats, liksom Martin Broberg och Mario Simunovic. Det finns väldigt mycket offensiv kapacitet i det gänget.
Längst fram är alternativen inte lika många. Där finns Peter Samuelsson. Bara Peter Samuelsson, faktiskt. Frisk gör han säkert minst 15 mål i år, men går han sönder blir det värre. Då måste Patrik Werner sätta upp Sebastian Henriksson eller Andreas Holmberg och stuva om i hela laget. Inte idealiskt, direkt.
Hur det slutar? Efter utklassningssegern mot Forward tidigt på försäsongen drabbades jag av hybris och fick för mig att DIF skulle springa hem den här serien ganska enkelt. Det tror jag inte längre. Dels oroar det knackiga spelet på slutet, dels känns det som att dalarna är alldeles för djupa. Ett lag som vill vinna en division 1-serie har inte råd att förlora mer än kanske en handfull matcher på en säsong. Dit når inte DIF i år. Topp 5 känns mer realistiskt.
(Texten har även publicerats som en krönika hos Vulkanerna.)
14 april 2009
13 april 2009
Bästa textraderna någonsin
Om jag hade karaktär nog att leva som jag lär
då skulle det inte vara jag
Florence Valentins frontman Love Antell ägnar sig åt navelskåderi. Om jag vore begåvad hade jag kunnat skriva det själv.
då skulle det inte vara jag
Florence Valentins frontman Love Antell ägnar sig åt navelskåderi. Om jag vore begåvad hade jag kunnat skriva det själv.
10 april 2009
09 april 2009
SM-guld, SM-guld, SM-guuuld
När det handlar om hockey är jag en skamlös medgångssupporter. Under serielunken noterar jag på sin höjd hur matcherna slutar. Slutspelet känns hetare, men om Färjestad går dåligt ligger jag inte sömnlös för det. Om Färjestad går bra väcks däremot något till liv. När Jonas Holös tryckte in kvitteringen i den fjärde finalen i tisdags kom årets första glädjetjut framför tv:n, och i dag räknar jag glatt in mig i det kollektiva "vi" som har vunnit SM-guld. Fult? Visst, men jag lider oavbrutet från april till oktober varje år. Det får fan räcka.
07 april 2009
SJ:s allmänna uselhet
SJ gör det inte lätt för oss som vill leva miljövänligt. Nu i kväll sitter jag och ska beställa biljett inför hemresan till Värmland på torsdag. Att åka buss går på 207 kronor och tar fyra timmar och tio minuter. Billigt, enkelt och hyfsat snabbt. Att åka tåg ska gå en timme fortare men kostar hisnande 443 kronor. 486 kronor, om jag vill lyxa till det ordentligt och ha en sittplats. Lägg därtill ett bokningssystem som ständigt krånglar, att loken går sönder när någon tittar på dem och att det alltid finns med minst en skrikande unge som gör resan till ett helvete. Sorry Gaia, men det blir buss den här gången. Just nu är jag faktiskt glad om jag lyckas kämpa ned impulsen att åka in till SJ:s huvudkontor i morgon förmiddag och börja skjuta.
06 april 2009
Den namnlösa dvärgen
"Vilken känd brottsling är du?" "Hur fjortis är du?" "Vilken Beck-karaktär är du?" "Vad borde du jobba med egentligen?" Facebook svämmar över av små tester där vi förväntas svara på tio frågor och lära oss något om oss själva. De jag har gett mig på har varit taffligt gjorda, men själva idén är ganska rolig. Åtminstone tyckte jag det fram till en traumatisk händelse för några år sedan.
När Peter Jackson var the shit och hajpen kring Tolkien som störst cirkulerade en länk i min bekantskapskrets. "Vem är du i Sagan om ringen?" Någon hade utformat en hemsida där de som ville kunde svara på ett stort antal komplicerade frågeställningar om sin personlighet och vad de skulle göra i olika situationer. Betydligt ambitiösare än allt som finns på Facebook, med andra ord. Med den engelska ordboken i näven och pannan i djupa veck satte jag mig vid datorn och betade av frågorna, en efter en. Alla jag kände hade blivit fräna hjältefigurer som Aragorn eller Frodo. Därför var det med viss förväntan jag tryckte på "Send" när allt var klart.
Resultatet? "A nameless dwarf." Bye bye, självkänsla.
När Peter Jackson var the shit och hajpen kring Tolkien som störst cirkulerade en länk i min bekantskapskrets. "Vem är du i Sagan om ringen?" Någon hade utformat en hemsida där de som ville kunde svara på ett stort antal komplicerade frågeställningar om sin personlighet och vad de skulle göra i olika situationer. Betydligt ambitiösare än allt som finns på Facebook, med andra ord. Med den engelska ordboken i näven och pannan i djupa veck satte jag mig vid datorn och betade av frågorna, en efter en. Alla jag kände hade blivit fräna hjältefigurer som Aragorn eller Frodo. Därför var det med viss förväntan jag tryckte på "Send" när allt var klart.
Resultatet? "A nameless dwarf." Bye bye, självkänsla.
05 april 2009
04 april 2009
02 april 2009
Ta det lugnt
Jag kan inte låta bli att fascineras av stockholmare som tokrusar för att hinna med ett t-banetåg, trots att nästa går fyra minuter senare. De skulle bara veta hur det var att växa upp norr om Krillehôla. Hem till mig gick en buss 12.15. Sedan en 16.10. Sedan ingen mer. Möjligen mammas Opel Kadett, men den hade ungefär samma punktlighet och komfort som kollektivtrafiken i Mogadishu.
Promoe
Jag är ingen hiphopkonnässör, men Promoe har jag haft ett gott öga till ända sedan han tjöt ut sin varning tillsammans med Svenska Akademien för några år sedan. Nu släpper han snart en hel skiva på svenska. Det här smakprovet låter fett soft, mannen:
01 april 2009
April april
Det blir ingen Simon i Singing Bee på fredag. Alldeles nyss ringde producenten och berättade att jag är bortklippt. "Det här ska ju vara ett program för folk som inte kan sjunga. Att ta med någon med din pipa vore orättvist mot de andra", förklarade hon. Surt förstås, men jag förstår logiken bakom beslutet. Mina vokala jam sessions i badkaret på morgonen låter faktiskt för jävla bra.
Nu breakar jag stort
Jag har inte fått skriva om det tidigare, men nu är det officiellt att jag är en av deltagarna i nästa Singing Bee på TV3. Att avslöja hur det går före sändning är förstås belagt med dödsstraff. Däremot har producenten gett mig tillstånd att räkna upp några av låtarna jag rev av under inspelningen. Det här får ni höra mig sjunga på fredag:
Material Girl - Madonna
Alla vi - Friends in need
The Ketchup Song - Las Ketchup
Ice Ice Baby - Vanilla Ice
Scatman (Ski Ba Bop Ba Dop Bop) - Scatman John
De' ä' grabben med chokla' i - Ernst Rolf
Gone With The Breeze - Prussian Blue
Jag ska aldrig dö - Dr Zeke
You Suffer - Napalm Death
April Fools - Rufus Wainwright
Material Girl - Madonna
Alla vi - Friends in need
The Ketchup Song - Las Ketchup
Ice Ice Baby - Vanilla Ice
Scatman (Ski Ba Bop Ba Dop Bop) - Scatman John
De' ä' grabben med chokla' i - Ernst Rolf
Gone With The Breeze - Prussian Blue
Jag ska aldrig dö - Dr Zeke
You Suffer - Napalm Death
April Fools - Rufus Wainwright
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)