Intervju med mig själv, del 1

Först en ändlös rad av vanliga blogginlägg och nu en intervju med dig själv. Det här med ditt narcissistiska komplex och allt det här, är inte det att du skriver av dig ...
- Det där med ditt narcissistiska komplex och allt det där, det är ... Det är sådant där som gör att man till och med vid en bloggintervju överväger att faktiskt gå härifrån.

Men du är väl intresserad av dig själv, det är ju sådant som du ...
- Ja, nu går jag. Hej då!

Nej, vänta! Kom tillbaka! Jag kan fråga om något annat.
- Okej, jag stannar väl då. För läsarnas skull.

Bra. Då ska vi se ... Vilken är din favoritfärg?
- Röd.

Vad äter du till frukost?
- Ingenting hemma. Jag tar en kopp svart kaffe när jag kommer till jobbet vid åtta. Någon timme senare brukar jag dricka en kopp te och äta mina medhavda mackor.

Intressant! Berätta mer!
- Jag försöker dra ned på allt animaliskt, så det blir inte så mycket att variera med på mackorna. Jag kör med vegansk mjukost eller tartex.

Vad har du för smak på tartexen?
- Örtsmak. Den naturella är lite mesig, tycker jag. Vitlöks- och svampvarianterna gillar jag inte alls.

Jordnötssmör?
- Jag hade en sådan period för något år sedan, men nu äter jag det sällan. Det blir lite stabbigt i längden.

Hur ser du på Jürgen Habermas diskursteori om den demokratiska rättsstaten?
- Jag har bara läst någon enstaka essä av Habermas. Den var seg, har jag för mig.

Hur nöjd är du med Jan Guillou-referensen som inledde intervjun?
- Ganska nöjd.

Fortsättning följer ...

:-D

Hagen. Söndag 26 juli, kl. 12.09.

Epatraktorland

Efter att ha berikat själen på Alma Löv åkte vi till Sunne, åt pizza på La Cantina och betraktade den ändlösa kortegen av epatraktorer nedför Långgatan. Det är också värmländsk kultur.

Alma Löv

Ute i en skogsdunge står en container. Från containern strömmar snygg popmusik. Du går in genom öppningen på ena kortsidan. Det är mörkt. Längst inne finns någon form av ljuskälla. En tv-skärm? Du börjar röra dig mot den, sakta för att inte stöta till något osynligt hinder. När du kommer nära ser du att ljuset är något slags tittskåp. Du böjer dig fram för att kika in. Där - bland små möbler som ser ut att vara hämtade från ett dockskåp - står en kvinna i linne och naken underkropp och vaggar i takt till musiken. En film, alltså? Nej, när du rör dig lite i sidled förändras perspektiven. Rummet med möblerna finns där på riktigt och kvinnan verkar projiceras i luften, som ett hologram. Är det en spegelkonstruktion? Fascinerad går du ännu närmare. Plötsligt avfyras en kraftig fotoblixt rakt i ditt ansikte. När du ryggar tillbaka och ser ut i mörkret igen har danserskan etsat sig fast som en vit skugga på din näthinna.

Ja, jag var på The Alma Löv Museum of Experimental & Unexp. Art utanför Östra Ämtervik i helgen. Otroligt häftigt ställe. Åk dit.

Må bra-pandemi

En besöksräknare kan väcka många frågor. Just nu lurar jag till exempel på vem i engelska Cambridge som hittade till den här bloggen genom att googla på frasen "feelgood+svininfluensa".

After Eight och Pärlans gatukök

Nu när sommartorkan är som värst sitter det en nyhetschef och ångestsvettas på varje tidningsredaktion. Om du har retat upp dig på något litet i vardagen är det bara att lyfta luren och ringa. Jag lovar, du kommer att ha en reporter och en fotograf utanför ytterdörren innan du hunnit säga: "Jag känner mig kränkt". Bloggen Dagens Lokaltidningsbesvikelse har tagit fasta på det där. Allt är inte roligt, men det finns några guldkorn. Personligen är jag till exempel väldigt förtjust i snubben som rasar över att After Eight-kakorna är för små för påsarna som de ligger i.

Som mångårig lokaltidningsmurvel har jag förstås också bidragit till genren. Mest stolt är jag kanske över en gammal intervju med Mellerudsskräcken, efter att hans hund varit nära att ramla ned i ett hål i marken bakom Pärlans gatukök i Vänersborg. Mästerverket finns tyvärr inte på nätet, men jag kan inte undanhålla er sista utgången i ingressen. "- Det hade kunnat vara ett barn, säger Mikael Karlsson upprört." Världsklass, om jag får säga det själv.

Skyll på Adde

Christoffer Wiktorsson verkar vara inställd på att gå gratis från DIF efter säsongen. Bland supportrarna är känslorna upprörda, av förståeliga skäl. Däremot tycks de flesta ha glömt mot vem som ilskan bör riktas. Andreas Andersson. Hösten 2007 hade Christoffer Wiktorsson redan gjort succédebut som vänsterback i superettan. Alla insåg att han var en jättetalang, och Manchester City hade just anmält sitt intresse. Trots det fick han ett futtigt tvåårskontrakt med DIF. "Vi var överens ganska snabbt om att vi skulle skriva tvåårsavtal. Kanske hade man kunnat tänka sig längre kontrakt, men nu blev det så här. Normalt skriver man lärlingskontrakt på ett år och det här blev ett år till", var klubbchefens svårbegripliga motivering i Nya Wermlands-Tidningen. Hans inkompetens då kan snart kosta DIF ännu mer pengar än den redan har gjort.

Invojs?

Femma i avgångsbetyg från högstadiet. MVG gånger tre på gymnasiet. Ett liv med snudd på dagligt intag av tv-underhållning från USA. Med de förutsättningarna kan jag känna att jag borde kunna prata engelska. Ändå blir det bara pannkaka. Som i dag, när telefonen ringde. "Invojs? Ah, navv aj anderstand. Väll, itts sammertajm her. Vi ar onli sri jörnalists vörking, and aj nåvv verri littel abavt ekånåmmi. Bat aj kan traj to kånntakt samvann ho kan hälp jo." Thorsten Flinck framstår som ett språkgeni i jämförelse.

"Säkert"

Gammalt klipp, men jag tröttnar aldrig. Vilken kille!

43 då?

"Jag är 38år gammal och jag söker en man som är 42 eller 45år."

Kontaktannons i veckans Mitt i Botkyrka Salem.

Glesbygd'n

Jag är kär i ett nytt band. Glesbygd'n. Jazzpiano, baktakt och norrländskt vemodiga texter om avfolkning, uranprospektering och marknadsliberaler i kostym från Stockholm. Hur bra som helst. Börja med att lyssna in dig här. Sedan beställer du skivorna här.

Självförtroendeboost

Nu har Anders Eklund en flickvän. Själv är jag fortfarande singel.

Kvällens insikt

Nina Ramsby inte bara sjunger vackrast. Hon är roligast också.

Till Plura

För några veckor sedan fick jag Plura Jonssons självbiografi av någon som behövde rensa i sin bokhylla. Jag har knappt hört en hel låt med Eldkvarn, men i stundens ingivelse fick den ändå hoppa direkt upp till förstaplatsen på läslistan. Det var en bra impuls. Plura sitter inne med massor av historier, skriver snyggt och har en stillsam humor som jag gillar skarpt. För en halvhjärtad hobbybloggare finns det mycket att inspireras av. Nu har jag inte så många sex- och kokainorgier från 1980-talet att rapportera om, men på något sätt kommer det kanske att märkas här ändå.

Med det sagt tänkte jag ägna mig åt att gnälla. Det första är det här med titeln. Plura skriver om sitt band, sin bror, kvinnor, vänner, medmusikanter, fler kvinnor - och så döper han hela klabbet till Resa genom ensamheten. Alla har rätt till sin egen upplevelse, men jag får ändå lust att åka över till Kungsholmen, bitchslappa honom några gånger och väsa: "Kalla dig olycklig eller vad du vill, men inte ensam. Det är ett hån mot alla dem som verkligen inte har någon."

Det andra är själva anslaget. Jag - som får gå en deathmatch mot Jante varje gång jag ska knåpa ihop ett blogginlägg som innehåller ordet "jag" - kan inte låta bli att fascineras av självbilden hos någon som skriver boksida upp och boksida ned om hur han rensar sin fisk. Många stora konstnärer har väl nått så långt just för att de är gränslösa egocentriker, men ändå ... Lite störigt är det.

Hört på tuben

"Hallunda, yes! Hallunda, yes! Hallunda, yes, yes, yes, yes, yes!!!!!"

Tjej i femårsåldern visar prov på en svåröverträffad entusiasm inför ankomsten till det slitna miljonprogramsområdet i norra Botkyrka.

Knark

Andra mammor gör allt för att skydda sina avkommor från snedsprång i livet. Inte min. Hon har lett mig rakt i fördärvet. När jag hälsade på i Värmland förra veckan köpte hon en påse naturgodis och bjöd på kaneläpplen doppade i youghurt. Gratis förstås, som första fixen brukar vara. Nu är jag fast. Magen växer, tänderna vittrar sönder och privatekonomin är fullständigt slagen i spillror. Visste ni att en liten påse av det där giftet kostar mer än 40 spänn? Det måste motsvara ungefär samma kilopris som heroin.

Låt Bohlin stå

DIF gör säkert rätt som knyter upp Sebastian Karlsson för 3,5 år, men jag kan inte låta bli att tänka på Jonas Bohlin. Först satt han på bänken i två säsonger. Sedan fick han chansen, bara för att bli petad under närmast förnedrande former. Efter det fick han inte ens nytt kontrakt. Trots det ställde han upp när klubben bad honom bli målvaktstränare. Sedan ställde han upp igen och gjorde comeback på planen, efter att Simon Nurme sjappat. Nu senast har han spelat en aktiv roll i arbetet med att locka tillbaka Sebastian Karlsson - bara för att själv bli sidsteppad igen. Eller? Nja. Förnuftet protesterar en aning, men hjärtat säger att Jonas Bohlin borde få fortsätta vara nummer ett under hösten. Det har trots allt fungerat bra hittills, och den dagen DIF säkrar avancemanget till superettan vill jag att han ska vara på planen. Sedan ska han hyllas mer än någon annan i laget. Det har han gjort sig förtjänt av.

Ikväll tog han över stan

Perssons Pack på Kulturhustaket. Det blir gärna jävligt bra.

Semester i Värmland

Ullvettern. Lördag 27 juni, kl 19.45.

Vilången. Söndag 28 juni, kl. 12.07.


Hagen. Lördag 28 juni, kl. 15.44.


Vilången. Söndag 28 juni, kl. 18.23.


Frödingshöjd. Måndag 29 juni, kl. 20.56.


Bonäsudden. Tisdag 30 juni, kl. 17.34.

Strandudden. Torsdag 2 juli, kl 18.09.


Picasso. Torsdag 2 juni, kl. 20.09.

Jutviken. Torsdag 2 juli, kl. 23.05.

Stora Valla. Lördag 4 juli, kl. 17.49.

Feel good-fotboll

Jag tycker uppriktigt synd om dem som aldrig fått uppleva eller inte förmår uppskatta känslan av att se DIF spela hemma på Stora Valla. Det finns mycket som är trevligt i livet, men de där kollektiva eruptionerna av glädje som en fotbollsmatch kan bjuda på är svåra att överträffa. Allra starkast blir det förstås när en riktig nagelbitare någon enstaka gång får en lycklig upplösning. Gårdagens tillställning - som var min första hemmamatch för året - var mer som en feel good-film. Det är inte heller så dumt. Solen sken, DIF lekte fotboll och körde över Enköping med 6-1. Inte dumt alls, faktiskt.

Till berörda inom CIA

Tjenare grabbar! Jag misstänker att ni har det lite tufft nu, med den nya regimen och allt. Skendränkningar och andra gamla hederliga tortyrmetoder är väl snart inte att tänka på längre. Därför har jag ett tips. Lägg 350 spänn på ett par sandaler i storlek 44 från Team Sportia. Sätt skorna på en misstänkt terrorist som egentligen har storlek 45 och tvinga honom att gå fyra kilometer i skogen. Jag lovar, det slår ström genom pungkulorna sju dagar i veckan.