Stackars porrkungen

TV8 är en festlig kanal. Någon gång i somras zappade jag förbi och råkade hamna i en brittisk dokumentär om Berth Milton. Där satt porrkungen och pratade på knackig skolengelska om golf som en symbol för livet. Hela resonemanget var ungefär lika djupsinnigt som en gonzorulle från Private. Oerhört underhållande.

Tidigare i kväll lät samma kanal samme man breda ut sig igen. Berth Milton - "entreprenör", enligt grafiken - befann sig i en budgetstudio, såg sorgsen ut och berättade om sin "relation" till Skatteverket. En relation som går ut på att han har struntat i att betala mer än 800 miljoner kronor i skatt, för övrigt. Robert Aschberg agerade hejaklack och ställde inte en enda kritisk fråga. Sedan avslutade han hela spektaklet med att berätta om nästa program där Göran Skytte ska prata om Jesus. Ja, samme Göran Skytte som gav ut reportageboken Porrens profitörer på Ordfront 1979. Jag dristar mig till att påstå att det var bättre förr.

Döden i förorten

Häromveckan kom jag hem och hamnade mitt i tumultet efter en dödsolycka. Jag överdriver inte när jag skriver att det var minst 100 personer där. De närmaste stod bara några meter bort och tittade när ambulanspersonalen gjorde hjärt-lungräddning. Gamar, tänkte jag först. Sedan dök det upp en pressfotograf som omedelbart jagades bort och fick ta skydd bakom polisen. Då började jag ana att det låg något annat än vanlig nyfikenhet bakom uppslutningen.

Från mitt vardagsrum har jag bra utsikt över korsningen där olyckan inträffade. Efter bara några timmar hade den förvandlats till en minnesplats med bilder av den omkomne, högar av blommor och hundratals marschaller. Sedan följde en vecka när det var folk på plats dygnet runt. På kvällarna kunde det stå mellan 20 och 30 personer där, ibland i flera timmar. När jag var uppe vid fyratiden någon natt var det också några där och vakade. Samma sak vid sjutiden på morgnarna, när jag brukar stappla till tunnelbanan. I torsdags, en vecka efter krocken, brände de av ett jättefyrverkeri. Sedan har det avtagit, men när jag går ut i vardagsrummet och tittar ned nu så står det tre killar där igen. Det är fascinerande, tycker jag. Norsborgs invånare hedrar verkligen sina döda.

Jag älskar Östersund

Forward-DIF 0-3. Brage-Östersund 0-0. Bra helg, det här.

Klungan!

Hitta på något knasigt att säga, prata bonnig dialekt och gör lite tokroliga rörelser samtidigt. Det är en beprövad metod för att skapa komik. Nio gånger av tio blir det misslyckat. En gång av tio blir det lyckat. En gång av tusen lyckas det så jävla bra att det blir bland det absolut roligaste en 29-årig bloggare i Norsborg har sett i hela sitt liv. Det är vi som är hemgiften tillhör definitivt den promillen. Jag skrattade så att tårarna sprutade i en och en halv timme.

Fast jobb

Jag har jobbat som vikarie sedan sommaren 2003. Genom åren har jag suttit ned med flera kolleger i samma situation som varit gråtfärdiga av oro för framtiden. Själv kan jag helt ärligt skriva att jag inte har lidit särskilt mycket. Jag har alltid haft snälla chefer som har ansträngt sig för att göra det bästa av situationen. Det brukar ordna sig bra. Ibland har det till och med varit skönt att få hoppa runt mellan olika redaktioner och arbetsuppgifter. Åtminstone fram till i våras, då det damp ned ett mejl om att han jag har vikarierat för sedan förra hösten sagt upp sig. Då kände jag plötsligt att det fick räcka. Nu var det dags för lite stadga i tillvaron.

Finanskrisen kunde ha ställt till det, men i dag blev allt äntligen klart. Vid femtiden i eftermiddags skrev jag under mitt livs första kontrakt med rutan "tillsvidareanställning" ikryssad. Nu säger jag som Smala Sussie. "Det känns rätt gôtt, faktiskt."

Comeback

De tekniska problemen hemma och på jobbet verkar ha löst sig samma dag. Jag har ingen aning om hur det gick till i hemmafallet, men det är väl ingen idé att överanalysera. Nu kör vi igen.

Teknikstrul

Just nu känner jag mig som ett vandrande IT-haveri. Tekniken på jobbet krånglar, beställda mobilbiljetter kommer aldrig och det mobila "bredbandet" hemma är stendött sedan mitten av förra veckan. Det senare är förklaringen till den dåliga aktiviteten på bloggen. Jag förstår att tillvaron kan kännas tom och meningslös utan mina djupsinniga inlägg, men håll ut! Förhoppningsvis är jag snart på banan igen. Då kommer det att handla om döden.

Va?!

I kväll är jag trött och kommer inte på något vettigare än att länka till världens bästa låt och världens jönsigaste musikvideo. Märkligt nog råkar det vara samma klipp. Lyssna och njut - men blunda:

BDSM

Jag gillar när det blir lite knepigt. Ska en kärleksrelation vara jämlik? Definitivt. Ska människor få ha vilken typ av sex de vill? Självfallet, under förutsättning att det sker i fullt samförstånd och mellan två eller flera vuxna individer. Frågan då blir hur vi ska förhålla oss till en snubbe - uppspårad av en medbloggare - som kallar sig sadist och säger så här om sitt drömförhållande:

"Jag vill ha en själsfrände. Någon man kan diskutera med. Jag vill kunna prata om konst, litteratur och politik. Och så vill jag ha möjlighet till utlevnad. Jag vill helst ha ett förhållande med en lite förskjuten maktbas där det är jag som bestämmer."

Som sagt, knepigt. Fast jag måste erkänna att jag inte kommer att gråta blod om den arbetslöse antikvarien i Västra Å inte hittar en kvinna som vill diskutera impressionisterna eller Ipred-lagen samtidigt som hon får smisk med ett ridspö.

Déjà vu

Det är inte bara Sebastian Karlsson som har gjort comeback i DIF. Slutminutsfrossan är också tillbaka. Sebastian Henriksson kunde ha stängt matchen, men gjorde bort sig. Sedan rasade allt. Christoffer Wiktorsson, Andreas Holmberg och kompani stod och tittade på när hemmaspelarna avslutade en, två, tre och fyra gånger i eller precis utanför straffområdet. Till sist satt förstås bolljäveln. Nu är jag hemma, grämer mig och ältar. Allt känns väldigt 2008.

Människor

Jag brukar komma överens med nästan alla, men det finns en kategori människor som jag har väldigt svårt för. De som tar för stor plats. Att ta mycket utrymme behöver inte alls vara fel, men då gäller det att kunna fylla det. Det här handlar om dem - påfallande ofta medelålders män - som inte klarar det. De som gärna pratar mycket men aldrig har någonting att säga. De som skrattar åt sig själva men inte är ett dugg roliga. Dem tål jag inte.

Sedan finns den totala motsatsen också. De som är genuint intresserade av andra och nästan inte tar någon plats alls själva, men som oftast visar sig vara både klokare och roligare än alla skrävlarna tillsammans. Dem tycker jag väldigt bra om.

Oceanid Highway

Mina föräldrar har i alla fall fått två begåvade barn. Lillasysters textila kreationer är svåra att länka till - även om jag har en hemlig dröm om att någon gång få se henne prata om sig själv i tredje person i ett svenskt Project Runway - men lillebror har just fått upp ett av sina tidiga verk på nätet. Det tar emot, men jag måste erkänna att han verkar veta vad han pysslar med:

Nystart

Tänk att få sitta i en vedeldad bastu med en öl i näven och skratta så att tårarna rinner när planetens roligaste arbetskamrater håller låda. Att - när hettan blir övermäktig - gå ut och hoppa rakt ned i en alldeles lagom ljummen skogssjö. Att ligga där och plaska en stund, klättra upp och upprepa proceduren, igen och igen och igen. Eller att skippa en vända i bastun, stanna ute och bara titta på stjärnorna tillsammans med den bästa av allihop. Allt det där fick jag göra i går kväll. Tack, alla ni som var med. Kickoff är egentligen ett töntigt ord, men det här kan jag nog faktiskt leva på hela året.

Simon-myggen 0-1

Hagen. Söndag 9 augusti, kl. 12.07.

Tillbaka till flosklerna

Det har snackats väldigt mycket ödmjukhet det här fotbollsåret. Floskler, har jag nog tyckt. Sedan står Peter Samuelsson och tippar 4-0 samtidigt som Patrik Werner bryter "tabut" om superettan, enligt Karlskoga-Kurirens löpsedel. Vad händer? DIF spelar uselt, bränner chanser, bjuder på ett mål och får bara 1-1 mot sopiga Carlstad United. Tillbaka till flosklerna, tack.

Kärleksmöte

Tåget börjar röra sig och kvinnan vacklar till. Under några sekunder är jag övertygad om att hon ska falla, men hon återfår balansen och står på benen. Stärkt av detta - och av alkoholen, förstås - ler hon stort och rör sig framåt i vagnen. Framme vid mig saktar hon in och börjar sjunga. "Han tog av sig sin kavaj, sparka av sig båda skorna ..." Samtidigt smeker hon mig ömt över högerkinden.

Röda linjen söderut. Ett äventyr - varje dag.

Dummast någonsin

Hornsgatan. Tisdag 4 augusti, kl. 17.02.

Mer från Kalevala

"Ve mig, arma, olycksfödda!
Här har skurkar varit framme,
lyckats vrida sönder låsen,
öppna borgens alla dörrar,
bryta sönder alla gångjärn!
Tänk om de har tagit Sampo,
utan lov fört bort vår välfärd!"

Pohjagumman Louhi i Kalevala. Pratar hon om Alliansen?

Teatermagi

En bra grej med Värmland är att du kan ta bilen från Karlstad, köra sex mil norrut, parkera på en åker, gå in i en lada och hamna i en värld som är alldeles magisk. Jag var där i lördags, och jag har inte hämtat mig än. Västanå teater. Kalevala. Det är bara så häftigt.

Bättre än Tranströmer

"Degerfors imponerar verkligen och kommer att springa hem seriesegern utan några större problem. Seriens klart bästa lag."

Enköpings målvakt efter 1-3 mot DIF i lördags. Rena poesin.