En vanlig fredag

1. Webbpubliceringsverktyget Roxen brakar ihop.

2. Nyhetsbrevstjänsten Apsis brakar ihop.

3. Simon brakar ihop.

Berg- och dalbana

För mig är vardagslivet en berg- och dalbana. Vissa dagar traskar jag runt med ett fånigt leende och får kämpa med mig själv för att inte börja spontansjunga på tunnelbanan hem. Andra dagar känner jag mig som den lägsta formen av liv på jorden. Det märkliga är att det kan vara väldigt små saker som avgör vad det blir. Ibland så små att jag inte ens kan sätta fingret på dem själv.

Den här dagen? Inte någon av mina bättre, ôm en säjjer.

Packet is back

När resten av mänskligheten pysslar med fildelning och Spotify lever jag kvar i det förgångna. Efter jobbet i dag gav jag mig ut i vimlet på jakt efter en sprillans ny cd-skiva. Inte vilken som helst, utan Öster om Heden. Perssons Packs första på 14 år. Nu har den snurrat några varv på stereon hemma. Det låter redan väldigt bra, och jag har en känsla av att det är en skiva som kommer att växa. Kanske ända upp till samma svindlande nivåer som Sekunder i Sverige.

Kvällens insikt

Att skriva sommarjobbsansökningar vid 28 års ålder suger dase.

Min startelva - just nu

J. Bohlin

M. Nilsson - S. Henriksson - A. Gunnarsson - C. Wiktorsson

A. Holmberg - T. Solberg

C. Lallet - J. Bertilsson - M. de Bruin

P. Samuelsson

Omskolningen av Andreas Holmberg är det intressantaste som hänt hittills under försäsongen, men jag ser honom fortfarande hellre som mittfältare när seriespelet börjar. Andreas Gunnarsson känns stabil och förtjänar en rejäl chans bredvid Sebastian Henriksson. Annars finns det inte så mycket i laguttagningen att bråka om just nu. Offensivt ser det riktigt intressant ut, tycker jag.

Helena Jonsson!

En svensk vinteridrottare som inte viker ned sig i ett avgörande läge. Nyp mig i armen någon, för jag måste drömma.

Varför inte?

Skärholmens centrum. Torsdag 12 februari, kl. 16.58.

Usch

På vägen hem tidigare i kväll läste jag en fruktansvärt deprimerande artikel ur förra årets sista nummer av Arena. Den är skriven av Linn Johansson och Gabrielle Jönsson och handlar om Bangladesh, där kvinnorörelsen ser avkriminaliseringen av prostitution 2000 som en stor seger. Nu kan unga kvinnor skaffa sig ett eget plåtskjul på en bordell, ta emot upp till 15 torskar om dagen och tjäna några hundralappar. Efter några år kan de - om de har tur - dra ned på antalet kunder och dryga ut inkomsten genom att kräva hyra från ännu yngre kvinnor som halkat in på samma bana. Mer än så finns tydligen inte att hoppas på. Usch, vilken rutten värld vi lever i.

Dagens citat

"Därför att medierna är ett patriarkalt nattsvart rövhål vars favoritsysselsättning just nu är att låta kvinnor ge sig på andra kvinnor (läs feminister) offentligt."

Författaren Maria Sveland svarar på Arenas enkätfråga om varför feminismen har försvunnit från det offentliga samtalet.

Stackars Skärholmenbor

Den 5 maj 2003 skjuts gangstern Ratko Djokic ihjäl utanför Ignis begravningsbyrå i Skärholmen. Två svartklädda män beväpnade med pistol och kpist kliver ur baksätet på en kopparfärgad Mercedes och öppnar eld. En kvinna måste slänga sig ned på gatan för att undvika de vinande kulorna. En annan kastar sig in i sin bil för att skydda sitt lilla barn med sin kropp. Ratko Djokic själv är precis på väg att sätta sig i sin Volvo V70 när han träffas av den första kulan. Stapplande försöker han ta sig bort från de två männen som följer efter och skjuter mot honom bakifrån, gång på gång. Efter omkring 20 meter träffas han i nacken och faller död ned på en refug.

Den 9 februari 2009 får Simon Rothelius en första introduktion till tortyrredskapen i gymet på Skärholmens sim- och idrottshall, inte ens 100 meter från platsen där Ratko Djokic gick sitt grymma öde till mötes. Vilken av de två händelserna som lokalbefolkningen kommer att minnas med störst fasa får framtiden utvisa.