Tillrättaläggande

Jag läser mitt förra inlägg igen och inser vilken oro det måste ha skapat i läsekretsen. Har han ...? Är det möjligt? Kan någon svika så? Här kommer lugnande besked. Sushin var vegetarisk.

Snart nollåtta

Jag har blivit en ny människa. På ett jobbmöte i dag åt jag sushi - med pinnar! Bonnläppen från Kristinehamn är död. Nu ska jag bara börja med brunch och förtränga allt jag någonsin lärt mig om Sverige utanför tullarna. Sedan är jag stockholmare på riktigt.

Dags att köpa julskinka?

På torsdag delas Stora journalistpriset ut i Stockholm. Det känns som att Djurrättsalliansen borde ha varit med bland de nominerade:

Läsvärt

Natalie Portman skriver om kött i Huffington Post. Inget revolutionerande, men jag kan inte låta bli att impas lite när en firad filmstjärna sätter ned foten i en så laddad fråga.

Pizzafredag

Att äta en pizza är verkligen en kulinarisk resa spikrakt nedåt.

Första fjärdedelen:
"Det här är det godaste jag har smakat - någonsin."

Andra fjärdedelen:
"Det här är jättegott."

Tredje fjärdedelen:
"Det här börjar kännas rätt sunkigt."

Sista fjärdedelen:
"Det här måste vara det äckligaste som någon har ätit i hela mänsklighetens historia. Aldrig mer. Nu spyr jag."

Till sojakorvens lov

Jag har varit vegetarian sedan jag föddes. Mycket har förändrats på 29 år, men en trogen följeslagare har hängt med genom hela livet. Nutana sojakorv. De smakar nästan ingenting och ser ut som kapade fingrar från en dålig skräckfilmsregissörs rekvisitaförråd. Ändå har de något speciellt. Stek på fyra stycken, koka pasta till och ha på massor av senap och ketchup. Bättre än så blir det inte.

Allt fler inser att det där med att äta djur är passé, och i takt med det vaknar förstås matproducenterna också. Nu för tiden finns flera sorters kryddiga och smakrika vegetariska korvar att välja på. Sorgligt nog innebär det att mina mesiga favvosar är utrotningshotade. Senast hittade jag två burkar i mataffären, men känslan är ändå att de är på väg bort från hyllorna. En naturlig utveckling, kanske - men min tillvaro kommer att bli lite gråare.

Grymt

När hangrisar är några dagar gamla kastreras de utan bedövning för att köttet inte ska bli äckligt. Nu har forskare kommit på att det gör ont. Så kan vi förstås inte ha det. Därför testar forskarna om det går lika bra att ge vaccin som att använda skalpell. Tja, det kanske är ett sätt att minska lidandet. Finns det fler? Jag spånar vilt nu, men vi kanske skulle kunna ... ge fan i att äta gris.

Rismysteriet

Följande finns att läsa på en och samma rispåse från Coop:

"Tillagning: (4 pers.)
2,5 dl ris
6 dl vatten
½ tsk salt
Koktid: Kokas 20 min. på medelvärme under lock. Låt sedan dra 5 min. under lock."

"Tilberedning: (4 pers.)
240 g (3 dl) parboiled ris
4½ dl vand
½ tsk salt
Kogetid: Koges 12 min. ved svag varme under låg. Trækker herefter 12 min. under låg."

"Tilberedning: (4 pers.)
240 g (3 dl) ris
5 dl vann
½ tsk salt
Kokes i 15 min. ved svak varme under lokk, deretter trekke i 5-6 min. på avskrudd plate."

Hur ska de skandinaviska folken någonsin kunna mötas?

Fingrar i soppan

DIF fortsätter att plocka viktiga trepoängare, även om det satt långt inne den här omgången också. På köpet fick jag lära mig att aldrig mer hacka grönsaker under slutminuterna av en match. Med tanke på hur mycket händerna skakade är det ett smärre mirakel att det inte blev kokosdoftande morots- och fingersoppa till middag.

Du vet att du är hemma i Kristinehamn ...

... när middagen hämtas från "thairestaurangen" (i singularis).

När allt faller på plats

Ordningen är återställd. Förnuftet har segrat. Jag vill tacka alla som har stöttat mig under den här svåra tiden. Utan er hade det aldrig gått. Nu går vi vidare. Många missförhållanden återstår, men efter tartextriumfen misströstar jag inte. Allt är möjligt. Allt.

Webben 2.0

Bocken. Norsborgs godaste pizzor. Jordens snyggaste hemsida.

Mattips

Quorn. Smakar lite grann som kyckling, enligt flera av varandra oberoende köttätare, men garanterat fritt från glasbitar.

Ett blogginlägg av oavvisligt allmänintresse

Under en längre tid har jag irriterat mig på Coop Extra Skärholmens inköpspolicy när det gäller tartex. Där finns den äckliga versionen med vitlök och den fullt ätbara men lite trista naturella sorten, prydligt uppradade bredvid varandra. Däremot lyser den godaste varianten - med örtsmak - med sin frånvaro:



Så - häromdagen - strosade jag runt i affären på jakt efter pressad citron. Vad råkade jag hitta på en helt annan hylla? Jo, det här:



Besynnerligt. Ologiskt. Upprörande. En skandal, närmast. Jag kräver upprättelse, å alla vegetarianers vägnar. UPPRÄTTELSE!!!!!

Kokta grisar

Till dagens nyhet om slaktgrisarna som har kokats levande går det att förhålla sig på åtminstone tre olika sätt:

1. Grisars liv har ett värde. Därför är det fel av oss människor att föda upp dem i djurindustrier, döda dem och äta upp dem - oavsett vilka metoder som används på slakterierna.

2. Grisars liv har inget värde alls. Därför är det okej att föda upp dem i djurindustrier och döda dem på vilket sätt som helst.

3. Grisars liv har ett så litet värde att det är helt oproblematiskt att föda upp dem i djurindustrier, döda dem och äta dem. Om de skållas levande i stället för att gasas och få halsen avskuren på sedvanligt sätt blir det däremot genast oerhört upprörande.

Linje 1 är den jag själv står för. Linje 2 tycker jag är ganska förskräcklig, men resonemanget rymmer onekligen en inre logik. Linje 3 - som verkar vara den som gäller bland sisådär 80 procent av svenska folket - får jag däremot ingen ordning alls på. Hur kan människor som blir illa berörda av nyheten om doppen i grytan ta så lätt på allt det som utspelas i en slaktgris liv innan dess? Mysko.