11 oktober 2011

Kramarna

När Amadaiya Rennie dök upp i DIF i somras tänkte jag: Varför? Patrik Werner har byggt sitt lag på kontinuitet och spelare med hjärta för klubben. Här kom en ratad legoknekt från allsvenskan, dessutom på ett korttidskontrakt. Egentligen fanns bara två scenarion. Alternativ ett var att han skulle floppa. Alternativ två var att han skulle förpassa en ung utvecklingsbar spelare till bänken under hösten, för att sedan försvinna mot nya äventyr. Att en lirare som lämnat Liberia för att bli fotbollsproffs i Europa frivilligt skulle stanna i en skogsglänta i östra Värmland fanns inte riktigt på kartan.

Jag hade fel. Fel fel fel. Förra veckan kom beskedet att Amadaiya Rennie har skrivit på ett tvåårskontrakt, och på Grimsta IP i söndags såg jag något som gjorde mig glad. DIF hade hämtat upp 0-3 till 3-3, matchen var slut och spelarna applåderade halvhjärtat mot oss på bortaläktaren. Det såg ut att stanna där, men så gick en av dem fram och kramade om gubbarna med rödvit halsduk nere vid planket mot planen. Vem? Legoknekten från Liberia. Så vackert.