23 juni 2009

Ungefär så här

Du vet, jag håller bara färgen
ingenting av mig är sant
Jag har gjort det till en konstform
Jag har gjort det till mitt allt

Låt dom aldrig få se dig skaka
Låt dom aldrig få se dig svag
Låt dom aldrig få se dig skaka
Låt dom aldrig, aldrig få se
få se dig gå ner

Thåström har skrivit det där, och jag känner mig träffad. Under mitt vuxna liv har jag ägnat mig alldeles för mycket åt att kapsla in känslorna för att inte visa mig svag. Problemet med det är att de där skyddsvallarna gör det svårt att komma nära andra. Till sist är de så höga att de blir som blockeringar inne i skallen. Vad känner jag egentligen? Det går inte riktigt att komma åt.

Det är hög tid för mig att montera ned de där murarna nu. Jag är dålig på det och det kommer att ta tid, men arbetet är i gång. Att plita ned det här inlägget är ett litet steg på vägen.

4 kommentarer:

  1. Grattis! Lycka till. Jag är ju raka motsatsen, så jag jobbar på att montera upp murarna själv... ;)

    SvaraRadera
  2. Tack. Du kanske kan få lite material av mig :-)

    SvaraRadera
  3. Jag tror det kommer ga bra! Du kan ova pa mig. Jag koper en flaska vin, sen sitter vi framfor Youtube en natt och surrar! Seriost alltsa! Jag ar skyldig dig!
    Kram! Angelica

    SvaraRadera
  4. Jag hade ju tänkt ta det här i små steg. En natt med dig och en flaska vin låter snarare som något slags chockterapi ;-)

    SvaraRadera