Söndag i Västerås

Det kändes som att jag var blöt om fötterna när jag kom till järnvägsstationen i Västerås vid halv nio i går kväll, men det kan inte stämma. Jag hade ju svävat de tre kilometerna nedför Vasagatan en halvmeter ovanför vattenpölarna. 4-0!

***

Tänk om Real Madrid hade en spion på plats på Swedbank Park? Då kan vi sälja Johan Bertilsson för 800 miljoner i sommar.

***

På vägen till arenan stannade jag för att ta en pizza på något som visade sig vara ett stamhak för hemmafansen. Det var ganska intressant att sitta där - med det rödvita paraplyet diskret gömt under bordet - och lyssna på deras uppladdning. Så demoraliserade supportrar finns nog bara i Västerås, Norrköping och Växjö.

***

Peter Samuelssons glädje efter första målet var underbar att skåda. Som om han hade avgjort en VM-final i slutminuten. Den mannen ska aldrig mer spela fotboll i någon annan förening än DIF.

***

Andra har redan tagit upp den, men jag måste också nämna den komiska episoden som utspelade sig under den andra halvleken.

Fem desperata hemmasupportrar, som av okänd anledning tagit position på ståplatsläktaren tvärs över planen sett från resten av hemmaklacken: "Andra sidan, är ni klara?"

Hundra vulkaner (blixtsnabbt): "JAJAMENSAN FATTAS BARA!"

De fem hemmasupportrarna (på sin allra gnälligaste västmanländska): "Näääää ..."

Hundra vulkaner: "EN GÅNG TILL, EN GÅNG TILL!"

***

Det är synd att klaga på något efter en sådan här match, men Jonas Bohlins agerande på hörnorna ... Jag vill se honom komma ut och boxa bort bollen med samma naturliga auktoritet som hans snutkolleger klubbar ned autonoma demonstranter.

***

4-0!