Premiär

Det finns ett ord som jag återkommer till när jag ska visa att jag begriper något om fotboll. Kontinuitet. Jag fattar inte alltid vad som händer ute på planen, men en sak har jag lärt mig efter att ha följt svensk fotboll i 20 år. Lag där spelarna får lära känna varandra och utvecklas tillsammans blir ofta bra. Lag där tålamodet är litet och spelaromsättningen stor får ofta problem.

De senaste tre åren har DIF varit bra. Klubben tog hem några veteraner med rödvitt hjärta, satsade på egna unga spelare och fyllde på med enstaka doldisar utifrån. Det var en osexig strategi, perioderna med öppna transferfönster var ärligt talat ofta rätt så trista, men den fungerade. Med små resurser byggdes ett lag som gick från division 1 till att nosa på allsvenskt avancemang.

Sedan blev det hösten 2011 och allt raserades.

Nu är det 2012. Vintern har varit en cirkus och spelarna som ska ha seriepremiär om några dagar känner väl knappt igen varandra när de möts i omklädningsrummet. Allt talar med andra ord för ett jobbigt år. Det blir det säkert också – men jag tror ändå att det slutar hyggligt. Patrik Werner brukar få ordning på grejerna, och några av nyförvärven känns riktigt spännande. Dessutom finns det konkurrenter med liknande problem. Värnamo är söndervärvat, Ljungskile också. Brage hade det jobbigt i fjol och verkar inte bättre i år. Umeå känns inte som någon särskilt vass nykomling. Jönköpings Södra underpresterar alltid. Och så vidare. Nog ska DIF kunna hålla fyra lag bakom sig och säkra en plats i superettan 2013.

Till dess måste Patrik Werner börja tänka långsiktigt igen. Ett bra första steg vore att kalla in Tobias Solberg på kansliet och prata framtid. Varför inte vara lite crazy och erbjuda ett treårskontrakt?

Dummast i år

"Degerfors kommer självklart alltid vara klubben i mitt hjärta och det känns lite tråkigt att det inte blir mer pengar till klubben än utbildningsbidraget, men det är inget jag kan göra något åt."

Snälla Christoffer Wiktorsson, varför göra oss ännu mer förbannade genom att säga något så idiotiskt? Ola Toivonen, Johan Bertilsson och Christophe Lallet kunde göra något. De gick när de stod under kontrakt och såg till att DIF fick ordentlig ersättning. För det fick de välförtjänt respekt. Du valde bort den möjligheten. Jag hoppas att du får chansen att reparera det någon gång i framtiden, men just nu ligger du på minus. Väldigt mycket på minus.

Till Christoffer Wiktorsson

Du är fostrad i en unik fotbollsförening. Degerfors IF är inte som Ängelholm, Falkenberg eller Brommapojkarna. Det är en klubb som väcker engagemang. Känslor. Passion. Vi supportrar tror att det här är någonting som ni spelare uppskattar. Vi bryr oss om er. När det går bra hyllar vi er och ger er uppskattning. När det går dåligt finns vi också där, lyfter er och stöttar. Vi sviker aldrig.

Att spela i Degerfors IF gör att du får ta del av detta positiva, men det innebär också vissa förpliktelser. En sådan är att tänka efter noggrant när du ska gå vidare i karriären. Örebro SK är en klubb som många av oss supportrar ogillar starkt. Det kan tyckas irrationellt och barnsligt, men fotboll handlar som sagt var om känslor och engagemang. Vad är det om inte irrationellt? Dessutom finns det hårda fakta att ta med i beräkningen. Så sent som förra året begick Örebro SK ett direkt regelbrott i samband med att föreningen lockade till sig en av dina lagkamrater, utan att betala för sig. Det skadade din moderklubb allvarligt.

Nu står du inför ett val. Du är en av de största talangerna som Degerfors IF har fått fram på 2000-talet. Vi vet att du kommer att gå vidare till bättre och större klubbar, och det unnar vi dig. Frågan är bara när, och till vilken förening. Vi hoppas att du väljer att skriva på ett nytt kontrakt, så att klubben som har gjort dig till den spelare du är får en slant när du flyttar, och att du skänker oss supportrar en tanke när du bestämmer var ditt fotbollsliv ska gå vidare.

Du är en redan en av våra favoriter. Nu har du chansen att bli en Hjälte. Ta den.

---

(Jag hade en tanke om att göra en namninsamling av ovanstående och låta alla som vill skriva under, men fick genast kommentaren att det skulle vara "respektlöst". Personligen håller jag inte med, jag tycker att jag har skrivit väldigt respektfullt, men tills vidare avvaktar jag ändå med den delen.)

Kramarna

När Amadaiya Rennie dök upp i DIF i somras tänkte jag: Varför? Patrik Werner har byggt sitt lag på kontinuitet och spelare med hjärta för klubben. Här kom en ratad legoknekt från allsvenskan, dessutom på ett korttidskontrakt. Egentligen fanns bara två scenarion. Alternativ ett var att han skulle floppa. Alternativ två var att han skulle förpassa en ung utvecklingsbar spelare till bänken under hösten, för att sedan försvinna mot nya äventyr. Att en lirare som lämnat Liberia för att bli fotbollsproffs i Europa frivilligt skulle stanna i en skogsglänta i östra Värmland fanns inte riktigt på kartan.

Jag hade fel. Fel fel fel. Förra veckan kom beskedet att Amadaiya Rennie har skrivit på ett tvåårskontrakt, och på Grimsta IP i söndags såg jag något som gjorde mig glad. DIF hade hämtat upp 0-3 till 3-3, matchen var slut och spelarna applåderade halvhjärtat mot oss på bortaläktaren. Det såg ut att stanna där, men så gick en av dem fram och kramade om gubbarna med rödvit halsduk nere vid planket mot planen. Vem? Legoknekten från Liberia. Så vackert.

Nystart?

Jag har tänkt lite dumt när det gäller bloggen. Att den måste uppdateras - ofta. Annars kan det kvitta. Länge funkade det, men så tröt inspirationen och bloggandet blev en plikt. Plikter är tråkiga. Därför slutade jag att skriva.

Nu testar jag att tänka annorlunda. Facebook och Twitter är mina forum, men ibland kanske jag känner för att skriva något som inte ryms i en statusuppdatering eller en tweet. Då ligger bloggen här och väntar. Det kan hända en gång i veckan, en gång i månaden eller en gång i halvåret. Vi får se.

Innehållet blir nog ungefär detsamma som tidigare. Lite Degerfors IF, lite om den stora världen utanför Stora Valla, kanske några glimtar från ett privatliv som är väldigt bra för mig men rätt så ointressant för nästan alla andra.

Titta gärna in här, men inte för ofta. Det tjänar inget till. Följ mig hellre här, så missar ni inget.

Vi hörs.

2010

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Massor. Spelade korpfotboll, åt brunch och stal en duschmössa i Kiev, för att ta några exempel.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag kan inte minnas att jag hade några.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.

5. Vilka länder besökte du?
Tyskland, Italien och Ukraina. Lettland och Estland, om flygplatshäng räknas.

6. Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011?
Nej, faktiskt ingenting.

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Den 17 december, då vi flyttade in i vår lägenhet och jag blev sambo för första gången. Den 9 juni, då jag fyllde 30. Det finns många fler bra dagar, men datumen är svåra att minnas och då räknas det förstås inte.

8. Vad var din största framgång 2010?
Jag är obesegrad i tipspromenader under året. Tre segrar (varav en delad) på tre försök.

9. Största misstaget?
Det finns flera kandidater, men att öppna locket till kylarvätskan när motorn hade kokat på E20 var ingen bra idé. Det blev en ansiktsdusch och livets första samtal till 112.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Brännskadorna efter debaclet vid E20 blev minimala, så nej.

11. Bästa köpet?
En bostadsrätt.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Bostadsrätten.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Hanna. Familjen, hundar inkluderade.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Ingen särskild, faktiskt.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare, utan tvekan. Det här var mitt bästa år hittills.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Sett fler DIF-matcher.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Nojat över saker som inte var värda att noja över. Som alla andra år, alltså.

18. Hur tillbringade du julen?
Hemma i Värmland, där vi firade enligt exakt samma modell som de senaste tio åren. Helt rätt, om ni frågar mig.

19. Blev du kär i år?
Nej, jag förblev kär.

20. Favoritprogram på TV?
Grannfejden!

21. Bästa boken du läste i år?
Jag läste pinsamt lite, med Den sista cigaretten av Klas Östergren var bra.

22. Största musikaliska upptäckten?
Hästpojken och Invasionen är två nya favoriter.

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
En Iphone.

25. Något du önskade dig men inte fick?
Någon småsak kanske, men presenterna höll grym klass över lag.

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Jobbade och blev uppvaktad av arbetskamraterna med en specialgjord Dagens Medicin-etta. På kvällen blev det vegetarisk lyxmiddag för två på Lao Wai. Och så fick jag den finaste present jag någonsin fått - en Berlinresa.

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Inte direkt.

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Jeans - numera tajta! - och t-shirt. En skjorta vid festliga tillfällen. Och så ett somrigt skäggexperíment som blev permanent.

29. Vad fick dig att må bra?
Hanna. Familjen, hundar inkluderade.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Bara Uma Thurmans lillayster.

Svaren är mina egna, men frågorna har jag snott härifrån.

Gott 2011!

Sommarlov

Skitiga Bloggen har en identitetskris just nu. Det här har varit mitt forum för fotbollsfunderingar och småputtriga vardagsbetraktelser om stort och smått i tillvaron. Nu händer det saker i livet - väldigt bra saker - som gör att det där känns trivialt och oengagerande. Samtidigt vet jag inte om jag är typen som fläker ut sådant som verkligen betyder något i en blogg på nätet. Därför tar jag semester. Något enstaka somrigt inlägg kan det kanske bli, men en eventuell riktig comeback lär dröja till framåt hösten. Till dess ska jag ta en ordentlig funderare på vad jag vill. Ha det gôtt så länge!

Hyllningskör

Två matcher sedan förra gången jag skrev, och två hedersamma förluster. Först mot Norrköping, sedan mot Elfsborg. Trots resultaten är det svårt att inte bli en aning uppspelt av alla positiva kommentarer från utomstående. När hyllades DIF på det här sättet senast? Jag tror inte att det har hänt sedan 1990-talet.

Quiz

Vilka är det mest synd om i hela världen?

A. Sexslavar i Amsterdam
B. Svältande barn i Darfur
B. Afghanistans kvinnor
D. Villaägare i Bromma

Rätt svar: D

Källa: Dagens Nyheter

Nu lyfter vi

Ny hemmaseger i dag, och en enkel sådan dessutom. DIF går så bra just nu att jag knappt vet vad jag ska skriva. Något om Martin Broberg, kanske. Efter hans hjärtproblem i vintras och värvningarna av två nya yttermittfältare hade jag nästan räknat bort honom inför säsongen. Nu är han tillbaka i startelvan, och mot Trollhättan lär han ha varit bäst i laget. En bra symbol för det nya, pigga, talangfulla DIF som bara fortsätter att överraska positivt.