lol

Jag har upptäckt en sak. Det är skönt att skratta. Inte bara le, fnissa eller småskrocka, utan verkligen tokgarva tills tårarna rinner och det knappt går att andas. Som på Det är vi som är hemgiften för några veckor sedan, eller åt David Batra i torsdags. Efteråt känner jag mig ... renad. Ungefär som efter en fotbollsmatch med lyckligt slut, faktiskt. Skillnaden är förstås att fotbollen nästan alltid är ett rent helvete på vägen fram. Att skratta är bara trevligt.