Jag gillar när det blir lite knepigt. Ska en kärleksrelation vara jämlik? Definitivt. Ska människor få ha vilken typ av sex de vill? Självfallet, under förutsättning att det sker i fullt samförstånd och mellan två eller flera vuxna individer. Frågan då blir hur vi ska förhålla oss till en snubbe - uppspårad av en medbloggare - som kallar sig sadist och säger så här om sitt drömförhållande:
"Jag vill ha en själsfrände. Någon man kan diskutera med. Jag vill kunna prata om konst, litteratur och politik. Och så vill jag ha möjlighet till utlevnad. Jag vill helst ha ett förhållande med en lite förskjuten maktbas där det är jag som bestämmer."
Som sagt, knepigt. Fast jag måste erkänna att jag inte kommer att gråta blod om den arbetslöse antikvarien i Västra Å inte hittar en kvinna som vill diskutera impressionisterna eller Ipred-lagen samtidigt som hon får smisk med ett ridspö.
10 timmar sedan
Intressant!
SvaraRaderaNär du säger att en kärleksrelation ska vara jämlik, menar du då att alla kärleksrelationer ska godkännas av en jämlikhetskommitté eller är det mer åt hållet att du personligen uppskattar jämlika förhållanden? Vad betyder jämlikhet i sammanhanget? Hur exakt måste makten vara fördelad (och inom vilka områden) för att ett förhållande ska kunna beskrivas som jämlikt?
Jag gissade att du skulle hugga på det inlägget :-) Som sagt, det är jättesvårt. Självklart är det djupt problematiskt att pådyvla andra sin egen uppfattning om vad som är jämlikt. Samtidigt tror jag inte på en laissez faire-linje där man bara säger att alla får agera precis som de vill utan att ifrågasättas.
SvaraRaderaJag hugger på allt som ger mig tillfälle att visa vilken otäck gris jag är, för att parafrasera en fin kille jag känner. ;)
SvaraRaderaJag tror inte heller på fullständig frihet. Det är ett problematiskt koncept med frustrerande gränsdragningsproblem hur man än vrider och vänder på det. Men om man för tillfället antar att jämlikhet är ett väldefinierat begrepp funderar jag ändå över om det är en nödvändig eller ens viktig komponent i ett förhållande. Vad är det som säger att ett förhållande måste vara jämlikt? Är inte det viktiga att de som ingår i det anser förhållandet vara givande? (Om vi nu för tillfället även antar att sådant som misshandel, våldtäkt och annat otäckt inte ingår i detta hypotetiska förhållande.)
Det känns rätt sjukt att jag ska sitta och diskutera vad som är ett bra förhållande, men okej då. Jo, jag tror att jämlikhet är något att eftersträva. Säg att vi har tio par som lever ojämlikt. Några av de tio som är "förtryckta" kan säkert vara fullt nöjda med situationen, men jag tror att det är betydligt vanligare att man bara accepterar den för att man sitter fast i gamla strukturer och har svårt att tänka sig något annat. Därför tycker jag att samhället bör sända ut budskapet att jämlikhet är the shit. Sedan har de som inte vill leva så förstås full möjlighet att utforma sin tillvaro som de vill ändå. Jag förespråkar inga jämlikhetspoliser som gör razzior hemma i folks sängkammare.
SvaraRadera