Jag har jobbat som vikarie sedan sommaren 2003. Genom åren har jag suttit ned med flera kolleger i samma situation som varit gråtfärdiga av oro för framtiden. Själv kan jag helt ärligt skriva att jag inte har lidit särskilt mycket. Jag har alltid haft snälla chefer som har ansträngt sig för att göra det bästa av situationen. Det brukar ordna sig bra. Ibland har det till och med varit skönt att få hoppa runt mellan olika redaktioner och arbetsuppgifter. Åtminstone fram till i våras, då det damp ned ett mejl om att han jag har vikarierat för sedan förra hösten sagt upp sig. Då kände jag plötsligt att det fick räcka. Nu var det dags för lite stadga i tillvaron.
Finanskrisen kunde ha ställt till det, men i dag blev allt äntligen klart. Vid femtiden i eftermiddags skrev jag under mitt livs första kontrakt med rutan "tillsvidareanställning" ikryssad. Nu säger jag som Smala Sussie. "Det känns rätt gôtt, faktiskt."
11 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar