Bra sekt

Min största husgud har släppt en ny platta. "Stefan Sundström har de senaste åren uppträtt som om han spelat för en liten proggsekt", skriver Dagens Nyheters Po Tidholm i sin annars väldigt positiva recension. Ja, i Stockholm kan det nog vara så, medgav föremålet för kritiken i TV4:s Nyhetsmorgon i lördags. Och? Skulle det vara dåligt? Finns det en liten proggsekt vill jag att någon visar var jag skriver in mig. Jag kan inte tänka mig ett bättre sällskap.

Nya kloka DIF

Jag har nästan inte skrivit något alls om DIF hittills under silly season. Det beror förstås på att det inte har varit särskilt silly. Klubben har legat lågt med förstärkningar och koncentrerat sig på att hålla årets trupp intakt. Att Christoffer Wiktorsson blir kvar känns överraskande men väldigt positivt. Christophe Lallet, Andreas Gunnarsson och Johan Kristiansson är också bra beståndsdelar i en trupp. Skönt också att Peter Samuelsson inte gjorde allvar av planerna på att återvända till Norge. När det gäller nyförvärv verkar fokus ligga på billiga men väl kartlagda spelare - som Stellan Carlsson och Andreas Ljunggren-Eriksson - från årets motståndarlag. Inte så glamoröst kanske, men helt rätt. Det enda som oroar mig är egentligen att det inte verkar vara någon mittback på ingång. Får vi bara en sådan tror jag att det här kan bli riktigt bra.

Dags att köpa julskinka?

På torsdag delas Stora journalistpriset ut i Stockholm. Det känns som att Djurrättsalliansen borde ha varit med bland de nominerade:

Bortglömd och bitter

"Jag är kär för första gången!", säger Agnes Carlsson på omslaget till senaste Elle. Vad fan?! Jag som tyckte att det slog gnistor när vi kramades på Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg 2005.

Bra tv

När jag var yngre odlade jag ett närmast sjukligt intresse för alla former av idrott. Det mesta är borta nu, men jag är fortfarande väldigt svag för skidåkning på längden. Det är något visst med att krypa upp i tv-soffan en kulen söndag - som i dag - och se fullblodsproffsen Jacob Hård och Anders Blomquist kommentera Charlotte Kalla, Anna Haag, Johan Olsson, Marcus Hellner och kompani. Om ett par veckor är Christer Ulfsbåge, Kalle Grenemark och skidskyttarna i gång också. Då är det vinter på riktigt.

Skadeglädje

När jag hoppade av tunnelbanan vid Zinken i går morse var jag nära att bli nedsprungen av Maria Abrahamsson (m). Hon satsade precis allt för att hinna på tåget som jag kom från - men tji. Dörrarna gick igen precis framför näsan på henne. Det var skojigt.

Man vänjer sig

En sådan här vecka - när det känns som att det mesta roliga i livet regnar bort - passar det väl bra att damma av en riktig kultklassiker:

Läsvärt

Natalie Portman skriver om kött i Huffington Post. Inget revolutionerande, men jag kan inte låta bli att impas lite när en firad filmstjärna sätter ned foten i en så laddad fråga.

Fin fasad

Riksteatern i Hallunda. Lördag 14 november, kl. 13.03.

Feministiskt forum Botkyrka

Två hjältar besökte Folkets hus i Hallunda i eftermiddags. Först ut var Claes Borgström. En 65-årig s-märkt pragmatiker av manligt kön, som ändå vågar tala om sig själv som inkvoterad, om mäns ansvar och om jämställdheten som den viktigaste politiska frågan. Det sista gillar inte Tiina Rosenberg. Hon körde en 45 minuter lång kulsprutemonolog om att jämställdhet bara är fernissa på ett orättfärdigt samhällsbygge. Reaktionära kvinnor i bolagsstyrelser, det kapitalistiska heteropatriarkatets stundande undergång, bögmoderater och faktumet att alla fascistiska folkpartister borde sänkas i Östersjön hann också avhandlas. Uppfriskande.

Helt olika utgångspunkter och angreppssätt alltså, men jag tror att båda behövs. Sätt Claes Borgström i en regering efter nästa val och ge Tiina Rosenberg generöst med utrymme till att kritisera hans arbete från vänster. Då skulle det kunna hända grejer.

Kaboom

Det rapporteras inte så mycket om provsprängningar av atomvapen nu för tiden. Förekommer de fortfarande? Om inte kanske det är dags att återuppta dem. Jag vet en plats som passar bra.

Den elfte

Det är den 11 november i dag. Om exakt två år kommer det att stå 11-11-11 i almanackan. Rätt fräckt. Ännu fräckare blir det strax före lunch om 9 102 år. Den dagen skriver vi 11111-11-11 11:11. Vad händer då? Bjuder handlarna i Skärholmens centrum på tårta?

T9

Först "rör". Sedan "pop". Sedan "rop". Sedan "ros". Sedan "söp". Sedan "sos". Sedan "ror". Sedan - som förslag nummer åtta - "sms". Är inte det en lite konstig prioriteringsordning i en mobiltelefon?

Skådespelarfasoner

Jag hade besök från Värmland och tillbringade en helg i finkulturens tecken. Bland annat såg vi Måsen på Stockholms stadsteater. Föreställningen var bra, men jag retar mig lite grann på det där som alltid utspelar sig när sista repliken är levererad. Ned med ridån - springa ut - upp med ridån - springa in - buga för publiken - springa ut - ned med ridån - upp med ridån - springa tillbaka in - buga igen och så vidare i några omgångar till. Vad är poängen? Varför inte bara stå kvar och buga tills vi som tittar har tröttnat på att applådera?

Pizzafredag

Att äta en pizza är verkligen en kulinarisk resa spikrakt nedåt.

Första fjärdedelen:
"Det här är det godaste jag har smakat - någonsin."

Andra fjärdedelen:
"Det här är jättegott."

Tredje fjärdedelen:
"Det här börjar kännas rätt sunkigt."

Sista fjärdedelen:
"Det här måste vara det äckligaste som någon har ätit i hela mänsklighetens historia. Aldrig mer. Nu spyr jag."

Könlös Pop

Häromdagen snubblade jag över en artikel i Svenska Dagbladet som var ruskigt intressant. Den handlar om ett par som har bestämt att deras barn inte ska uppfostras till flicka eller pojke - utan till människa. Därför klär de Pop (som ungen kallas i texten) i alla sorters kläder och vägrar svara på omgivningens frågor om kön. Rätt eller fel? Visst, det finns en risk för att Pop får det tufft i en värld där indelningen i kvinnligt och manligt ligger som en blöt filt över tillvaron. Samtidigt känns det häftigt att några vågar gå före och försöka förändra. Jag håller tummarna för hela familjen.

"Jag skäms"

I dag, tisdagen den 3 november nådens år 2009, uppmärksammar vi en nykomling i de rattfulla kändisarnas skara med ett klassiskt klipp:

Nytt liv

Sedan ett dygn tillbaka har jag rent och snyggt hemma. Dammråttorna är uppsugna, badrumskaklet glänser, golven är välputsade och alla prylar ligger där de ska. Det är väldigt trevligt, faktiskt. Därför ska jag alltid ha det så här i fortsättningen. Jag har tänkt samma sak ungefär en miljard gånger tidigare. Det har slutat i totalt förfall varje gång - men inte nu. Vid 29 års och 146 dagars ålder är det dags att bli vuxen och börja ta ansvar för städningen.