Skådespelarfasoner

Jag hade besök från Värmland och tillbringade en helg i finkulturens tecken. Bland annat såg vi Måsen på Stockholms stadsteater. Föreställningen var bra, men jag retar mig lite grann på det där som alltid utspelar sig när sista repliken är levererad. Ned med ridån - springa ut - upp med ridån - springa in - buga för publiken - springa ut - ned med ridån - upp med ridån - springa tillbaka in - buga igen och så vidare i några omgångar till. Vad är poängen? Varför inte bara stå kvar och buga tills vi som tittar har tröttnat på att applådera?