Hjärnsläpp

Jag är inte den onda bloggartypen som hänger ut mina nära och kära. Om jag vore det skulle jag kunna skriva att jag med all säkerhet bär på ett anlag för att att tappa bort saker. Hittills har jag trott att det är recessivt, men sedan jag började träna har det slagit ut i full blom. Nu börjar det bli rena farsen. Först lade jag in alla värdesaker i en av gymets förvaringsboxar och satte låset på en annan. Sedan tappade jag bort mitt årskort - i omklädningsrummet. Sedan tappade jag bort en kasse med grejer - i omklädningsrummet. Senast - i dag, närmare bestämt - försvann ett hänglås med två nycklar - i omklädningsrummet. Det är frestande att skylla på tjuvar, men med tanke på att prylarna alltid har dykt upp i receptionen tidigare är det nog bara att erkänna att det är mig det är fel på. När de ynkliga stackars musklerna får jobba lite stänger hjärnan av.