Vad händer i skallen när en tiggare närmar sig på t-banan? Det är frestande att försöka koka ned processerna till något slags logiskt resonemang. "Det är bättre att de får ordentlig hjälp av samhället." "Jag skänker hellre pengarna till någon insamling, så att jag vet vad de går till." Allt sådant där är förstås bara bullshit. Jag tror snarare att det är den giriga reptilhjärnan som tar över. "Nej!" "Det är mitt!" "Mina pengar!" Sedan sitter jag där och håller på växelmynten som det egentligen vore lika skönt att slippa, tills den utsträckta handen dras tillbaka. Så jävligt är det.
Om resenärerna på röda linjen är representativa för mänskligheten är vi många som fungerar ungefär likadant. De medhavda böckerna och tidningarna studeras aldrig så intensivt som när tiggarna hoppar på. När de går av den fullsatta vagnen en station senare har de oftast inte fått en krona. Det är sorgligt, och det säger väldigt mycket om varför samhället ser ut som det gör.
1 dag sedan
Är det ungar så är det från en tiggarliga och är det a-lagare köper de bara folköl för de stackars slantarna. Inget ont om folköl, men de smakar bättre om man dricker dom själv.
SvaraRaderaVisst skulle det vara bekvämt om det vore så, men tyvärr måste jag göra dig besviken. Tiggarna som åker fram och tillbaka mellan stationerna runt Skärholmen är varken ungar eller a-lagare. Snarare - gissar jag - en desperat familj i ett främmande land som inte ser några andra möjligheter att tjäna pengar.
SvaraRaderaTrevligt med en ny DIF-blogg, förresten. Den ska jag hålla ögonen på i fortsättningen.