12 timmar sedan
18 maj 2009
En fjärt i rymden
När jag tittar närmare på min lilla uppvisning i självömkan från i går ser jag att den är farligt nära att hamna i den patetiska "det är synd om männen"-genren. Så var det absolut inte tänkt. De där idealen som Anna Månsdotter talar om lever säkert kvar i vissa kretsar, men knappast bland människor som jag umgås med och bryr mig om. För mig handlar det bara om bôs som skräpar i mitt eget huvud. Jämfört med de krav och förväntningar som den kvinnliga halvan av befolkningen får leva med är det förstås bara en fjärt i rymden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad menar du Simon? Det AR synd om mannen (i plural, om jag hade haft alla bokstaver;)). -Men det ar lika synd om kvinnorna! Citerar Indras dotter: Det ar synd om manniskorna! (Men en del har sig sjalva att skylla, det gar inte att komma ifran! :)) /Angelica
SvaraRaderaNjae, jag är övertygad om att kvinnorna har det tuffare på många sätt. Fast du verkar klara dig rätt bra, iofs :-)
SvaraRadera