"Ett par dagar innan valet skulle äga rum var hon hemma hos mig på lunchen, hon gav sig hän lika intensivt som vanligt och tog sig sedan tid att dricka en kopp te. Hon började prata om sin man, trots att vi kommit överens om att inte nämna honom mer än nödvändigt. Hon sa att läget var lugnt där hemma, att han skötte sig, att han 'ställde upp' så mycket han kunde. 'Som om han verkligen ville att jag skulle försvinna ...' 'Vad bra', sa jag, för att avsluta ämnet. Men det var någonting som hon ville få fram, som om jag på något vis varit kall och avvisande och hon fått för sig att muntra upp mig genom att förtala min rival. Jag vet inte annars hur man skulle ta emot det jag fick höra. Hon sa: 'Han har haft feber i tre veckor ...' Jag sa: 'Hur kan man ha feber i tre veckor? Har han fått malaria?' Det hade han inte. 'Han går omkring på hamburgerrestauranger', sa hon. 'Han sätter sig ner bredvid familjer med snoriga småbarn ... De snyter ungarna i servetter som han sedan plockar upp och stoppar i sig ...' 'Du menar ... äter?', sa jag. Hon nickade.
Det var en solig dag i september, varken sommar eller höst: ända sedan dess har jag undrat om hon hade någon avsikt med att berätta det där, annat än att framstå som en kvinna som kunde driva en man till vad som helst."
Ur Tre porträtt av Klas Östergren. Nu är samme författare aktuell med en ny roman om 1980-talet. Den måste förstås läsas.
2 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar