En gång lantis, alltid lantis

Efter flera år i en mindre stad flyttade jag till Stockholm i höstas. Det har jag inte ångrat. Samtidigt lever lantisen i mig kvar, strax under ytan. Det säkraste sättet att locka fram honom är att sätta på en skiva. När jag hör Pärra Eriksson eller Per Persson vill jag bara dra till Arvika eller Bollnäs, ta ett kneg på fabriken och dricka bärs med polarna på fredagskvällen. Hjärnan har sina invändningar, men hjärtat säger att det är där som lyckan finns. Att alla ängsliga sushiätare i 08-land i själva verket är grundlurade.