Mitt liv som chipspundare

För en månad sedan eller så snackades det godismissbruk över lunchen på jobbet. Jag agerade Bror Duktig och förkunnade att jag minsann inte har några sådana problem. Big mistake. Nu har jag själv trillat dit - stenhårt. Inte på godis, men på chips.

Det började för en dryg vecka sedan, när jag hade främmande över helgen och köpte hem en påse lättsaltade. Korkat, eftersom alla vet att det är en inkörsport till tyngre grejer. För mig blev det grillchips. Gärna i stora mängder, och gärna alldeles innan maten.

I dag lyckades jag ta mig ända till kassan i affären innan jag såg en kvällstidningsetta där det stod något om "chipspyromanen". Då var det bara att vända tillbaka. En dryg timme senare har jag just slickat av det feta från fingertopparna och lutar mig tillbaka, samtidigt som en bedräglig känsla av tillfredsställelse sprider sig i kroppen. De har bra skit på Konsum vid Zinken. Riktigt bra skit.