Till dagens nyhet om slaktgrisarna som har kokats levande går det att förhålla sig på åtminstone tre olika sätt:
1. Grisars liv har ett värde. Därför är det fel av oss människor att föda upp dem i djurindustrier, döda dem och äta upp dem - oavsett vilka metoder som används på slakterierna.
2. Grisars liv har inget värde alls. Därför är det okej att föda upp dem i djurindustrier och döda dem på vilket sätt som helst.
3. Grisars liv har ett så litet värde att det är helt oproblematiskt att föda upp dem i djurindustrier, döda dem och äta dem. Om de skållas levande i stället för att gasas och få halsen avskuren på sedvanligt sätt blir det däremot genast oerhört upprörande.
Linje 1 är den jag själv står för. Linje 2 tycker jag är ganska förskräcklig, men resonemanget rymmer onekligen en inre logik. Linje 3 - som verkar vara den som gäller bland sisådär 80 procent av svenska folket - får jag däremot ingen ordning alls på. Hur kan människor som blir illa berörda av nyheten om doppen i grytan ta så lätt på allt det som utspelas i en slaktgris liv innan dess? Mysko.
4 dagar sedan
Man kan väl också, som Torbjörn Tännsjö, anlägga ett utilitaristiskt perspektiv och resonera till exempel så att (om man inkluderar djurs lycka i den totala summan) det bör födas upp så många grisar som möjligt som är så glada som möjligt och sedan slaktas smärtfritt.
SvaraRaderaJag vet inte så mycket om djurens villkor inom industrin idag, kan tilläggas, så det uttalar jag mig inte om.
Det är en intressant ståndpunkt som är värd att ta på största allvar. Sedan tror jag - som du är inne på - att det är svårt att försvara ett "normalt köttätande" i dag på det sättet. Jag har en gammal intervju med Tännsjö liggande som jag inte orkar rota fram just nu, men om jag inte minns alldeles galet sade han att det mycket väl kan anses vara rätt att vara vegetarian med tanke på hur det ser ut i de moderna djurindustrierna.
SvaraRadera