Ta två band. Båda är lika bra på att snickra ihop käcka melodier. De har frontkvinnor eller -män som sjunger likvärdigt och musikanter som är lika skickliga på att traktera instrumenten. Skillnaden är texterna. Band A gör sånger som handlar om medlemmarnas lyckade eller misslyckade kärleksliv. Band B gör sånger som handlar om världen vi lever i. Miljöförstöring, sociala orättvisor, förtryck av kvinnor, rasism och annat som är värt att bli upprörd över.
För mig kommer band B alltid att vara ungefär en baziljon gånger bättre. Jag kunde inte formulera den då, men insikten drabbade mig som en hästspark i magen när jag var hemma hos min klasskompis Peter och hörde Dia Psalma första gången för mer än ett halvt liv sedan. Efter en helg med Florence Valentin på repeat i MP3-spelaren är jag mer övertygad än någonsin om att den stämmer.
4 timmar sedan
Hmm, jag tycker Olle Aronssons kommentarer i TTELA nog fortfarande håller:
SvaraRaderahttp://ttela.se/nojekultur/1.184830
Sorry, men jag håller mig nog till A-laget, men det ska erkännas: en av mina största konsertupplever är Midnight Oil på Scandinavium 1990, som mig veterligen bara har skrivit om "Miljöförstöring, sociala orättvisor, förtryck av kvinnor, rasism och annat som är värt att bli upprörd över".
Du glömde nämna frånvaron av ett sushi-ställe i Vänersborg.
Kul recension. Den måste jag ha missat fullständigt när det begav sig.
SvaraRaderaSedan vet jag ju att du har en förkärlek för Run to the Hills också ... :-)