Förmodligen är jag proggskadad, men jag kan inte läsa en löpsedel eller artikel om "greven" utan att börja nynna på Nationalteaterns tuffa låt Sent en lördag kväll. Som Livet är en fest, fast några år, många besvikelser och oändligt många groggar senare:
"Dom kloka låser dörren ...", säger Greven för sig själv
"Dom kloka låser dörren och barnen skriker på hjälp
och varje sjuttiofemma, som en mänska dricker ur
är en dröm om en bättre värld
som hon sedan pissar ut!"
Nu blir Greven lätt extatisk, han står i sin fåtölj
Han spiller grogg åt alla håll men är ändå inte nöjd:
"Det är ju vad vi alla vill, som super tills vi dör
Bygga nåt tillsammans som ingen jävel förstör!"
Sen säckar Greven helt ihop, nu är han alltför full
Han somnar som ett litet barn mitt i sin fåtölj
Men vi andra sitter vakna och tänker på hans dröm
Den svävar som en stjärna mitt i vårt vardagsrum
Den svävar som en stjärna mitt i vårt vardagsrum ...
2 dagar sedan
Du läste mina tankar Simon...
SvaraRaderaAngelica
Gött att höra att det finns någon som är likadan.
SvaraRaderaProggen är som bäst när den är analyserande, inte proklamerande. Undrar vad Benny Haag har för analys av dessa textrader?
SvaraRaderahttp://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Avl%C3%B6ningsafton_-_R%C3%B6sta_ja!_1922.jpg
Benny borde gilla den här bättre än Livet är en fest, tycker jag. Det är ju inte direkt något glamoröst supande Greven ägnar sig åt.
SvaraRadera