00-talet – Listan

1. Fika
2. Hooden
3. Tobias Solberg
4. Quorn
5. Blöta hundpussar klockan sex på morgonen
6. S Anders Larsson (s)
7. SJ-hat
8. HBO
9. Brie-baguette och budgetläsk från Ten2Ten
10. Läkarrockar
    

Årets bästa

2009 minns jag som året när våra kungliga hovleverantörer av komik producerade en av sina roligaste sketcher hittills:

God jul ...

... önskar Ol' Dirty Blogger.

2 000 000 000

Elin Nordegren är ute efter halva Tiger Woods förmögenhet på motsvarande drygt fyra miljarder svenska kronor, rapporterar kvalitetspublikationen News of the World. Här är tre saker som jag skulle köpa om jag fick två miljarder kronor i en skilsmässa:

• en ny mössa
• grytunderlägg
• alla Tintin-album

Tillrättaläggande

Jag läser mitt förra inlägg igen och inser vilken oro det måste ha skapat i läsekretsen. Har han ...? Är det möjligt? Kan någon svika så? Här kommer lugnande besked. Sushin var vegetarisk.

Snart nollåtta

Jag har blivit en ny människa. På ett jobbmöte i dag åt jag sushi - med pinnar! Bonnläppen från Kristinehamn är död. Nu ska jag bara börja med brunch och förtränga allt jag någonsin lärt mig om Sverige utanför tullarna. Sedan är jag stockholmare på riktigt.

Obalans

Så har DIF gjort klart med Andreas Ljunggren-Eriksson för två år framåt. Ett bra nyförvärv, men jag blir lite betänksam över balansen i truppen. Vad har vi på det offensiva mittfältet nu? Johan Bertilsson är given. Andreas Ljunggren-Eriksson och Stellan Carlsson förväntas förstås tillföra spetskompetens. Martin Broberg är på väg spikrakt uppåt. Christophe Lallet har väldigt hög högstanivå. Erik Nilsson gjorde inte bort sig i superettan 2008. Marcus de Bruin, Andreas Holmberg och Emil Berger funkar också. Det är grym konkurrens, helt enkelt. Kanske hade det varit klokt av klubben att skippa någon mittfältare och lägga resurserna på att stadga upp försvaret.

Fred på jorden

Kreddigt att länka till? Säkert inte. Roligt? Ja, väldigt:

Anti-Anti

Det finns många usla produkter att köpa, men jag har en het kandidat till förstapriset i kategorin total uselhet. Munsårskrämen Anti. En tub med två gram i kostar 100 spänn på Apoteket. Jag köpte en och kladdade på enligt anvisningarna. Det hjälpte ingenting. Snarare blev det värre än alla tidigare gånger, när jag bara har låtit det vara. Nu - en och en halv vecka efter utbrottet - klamrar sig en liten skorpa fortfarande fast vid underläppen och försämrar livskvaliteten med sisådär 7 000 procent. Kul.

Ologiskt

Nu i kväll festas det i Stadshuset här i Stockholm. Alla Nobelpristagare är där, utom Barack Obama som mottar sin medaljong i Oslo. Jag säger som Rocky: "Vad fan är dealen med att Norge delar ut Nobels fredspris?! Adolf Nobel var ju svensk för böveln! Det ska vara ett svenskt fredspris till minne av svensken som uppfann handgranaten! Allt annat är ju helt ologiskt!"

Förlåt

Kombinationen tidsbrist, hösttrötthet och tankar som är på annat håll har gjort att Skitiga Bloggen varit kraftigt försummad under de senaste veckorna. Ambitionen är att få fart på verksamheten igen inom kort. Kanske blir det redan i morgon, så titta gärna in.

Bra sekt

Min största husgud har släppt en ny platta. "Stefan Sundström har de senaste åren uppträtt som om han spelat för en liten proggsekt", skriver Dagens Nyheters Po Tidholm i sin annars väldigt positiva recension. Ja, i Stockholm kan det nog vara så, medgav föremålet för kritiken i TV4:s Nyhetsmorgon i lördags. Och? Skulle det vara dåligt? Finns det en liten proggsekt vill jag att någon visar var jag skriver in mig. Jag kan inte tänka mig ett bättre sällskap.

Nya kloka DIF

Jag har nästan inte skrivit något alls om DIF hittills under silly season. Det beror förstås på att det inte har varit särskilt silly. Klubben har legat lågt med förstärkningar och koncentrerat sig på att hålla årets trupp intakt. Att Christoffer Wiktorsson blir kvar känns överraskande men väldigt positivt. Christophe Lallet, Andreas Gunnarsson och Johan Kristiansson är också bra beståndsdelar i en trupp. Skönt också att Peter Samuelsson inte gjorde allvar av planerna på att återvända till Norge. När det gäller nyförvärv verkar fokus ligga på billiga men väl kartlagda spelare - som Stellan Carlsson och Andreas Ljunggren-Eriksson - från årets motståndarlag. Inte så glamoröst kanske, men helt rätt. Det enda som oroar mig är egentligen att det inte verkar vara någon mittback på ingång. Får vi bara en sådan tror jag att det här kan bli riktigt bra.

Dags att köpa julskinka?

På torsdag delas Stora journalistpriset ut i Stockholm. Det känns som att Djurrättsalliansen borde ha varit med bland de nominerade:

Bortglömd och bitter

"Jag är kär för första gången!", säger Agnes Carlsson på omslaget till senaste Elle. Vad fan?! Jag som tyckte att det slog gnistor när vi kramades på Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg 2005.

Bra tv

När jag var yngre odlade jag ett närmast sjukligt intresse för alla former av idrott. Det mesta är borta nu, men jag är fortfarande väldigt svag för skidåkning på längden. Det är något visst med att krypa upp i tv-soffan en kulen söndag - som i dag - och se fullblodsproffsen Jacob Hård och Anders Blomquist kommentera Charlotte Kalla, Anna Haag, Johan Olsson, Marcus Hellner och kompani. Om ett par veckor är Christer Ulfsbåge, Kalle Grenemark och skidskyttarna i gång också. Då är det vinter på riktigt.

Skadeglädje

När jag hoppade av tunnelbanan vid Zinken i går morse var jag nära att bli nedsprungen av Maria Abrahamsson (m). Hon satsade precis allt för att hinna på tåget som jag kom från - men tji. Dörrarna gick igen precis framför näsan på henne. Det var skojigt.

Man vänjer sig

En sådan här vecka - när det känns som att det mesta roliga i livet regnar bort - passar det väl bra att damma av en riktig kultklassiker:

Läsvärt

Natalie Portman skriver om kött i Huffington Post. Inget revolutionerande, men jag kan inte låta bli att impas lite när en firad filmstjärna sätter ned foten i en så laddad fråga.

Fin fasad

Riksteatern i Hallunda. Lördag 14 november, kl. 13.03.

Feministiskt forum Botkyrka

Två hjältar besökte Folkets hus i Hallunda i eftermiddags. Först ut var Claes Borgström. En 65-årig s-märkt pragmatiker av manligt kön, som ändå vågar tala om sig själv som inkvoterad, om mäns ansvar och om jämställdheten som den viktigaste politiska frågan. Det sista gillar inte Tiina Rosenberg. Hon körde en 45 minuter lång kulsprutemonolog om att jämställdhet bara är fernissa på ett orättfärdigt samhällsbygge. Reaktionära kvinnor i bolagsstyrelser, det kapitalistiska heteropatriarkatets stundande undergång, bögmoderater och faktumet att alla fascistiska folkpartister borde sänkas i Östersjön hann också avhandlas. Uppfriskande.

Helt olika utgångspunkter och angreppssätt alltså, men jag tror att båda behövs. Sätt Claes Borgström i en regering efter nästa val och ge Tiina Rosenberg generöst med utrymme till att kritisera hans arbete från vänster. Då skulle det kunna hända grejer.

Kaboom

Det rapporteras inte så mycket om provsprängningar av atomvapen nu för tiden. Förekommer de fortfarande? Om inte kanske det är dags att återuppta dem. Jag vet en plats som passar bra.

Den elfte

Det är den 11 november i dag. Om exakt två år kommer det att stå 11-11-11 i almanackan. Rätt fräckt. Ännu fräckare blir det strax före lunch om 9 102 år. Den dagen skriver vi 11111-11-11 11:11. Vad händer då? Bjuder handlarna i Skärholmens centrum på tårta?

T9

Först "rör". Sedan "pop". Sedan "rop". Sedan "ros". Sedan "söp". Sedan "sos". Sedan "ror". Sedan - som förslag nummer åtta - "sms". Är inte det en lite konstig prioriteringsordning i en mobiltelefon?

Skådespelarfasoner

Jag hade besök från Värmland och tillbringade en helg i finkulturens tecken. Bland annat såg vi Måsen på Stockholms stadsteater. Föreställningen var bra, men jag retar mig lite grann på det där som alltid utspelar sig när sista repliken är levererad. Ned med ridån - springa ut - upp med ridån - springa in - buga för publiken - springa ut - ned med ridån - upp med ridån - springa tillbaka in - buga igen och så vidare i några omgångar till. Vad är poängen? Varför inte bara stå kvar och buga tills vi som tittar har tröttnat på att applådera?

Pizzafredag

Att äta en pizza är verkligen en kulinarisk resa spikrakt nedåt.

Första fjärdedelen:
"Det här är det godaste jag har smakat - någonsin."

Andra fjärdedelen:
"Det här är jättegott."

Tredje fjärdedelen:
"Det här börjar kännas rätt sunkigt."

Sista fjärdedelen:
"Det här måste vara det äckligaste som någon har ätit i hela mänsklighetens historia. Aldrig mer. Nu spyr jag."

Könlös Pop

Häromdagen snubblade jag över en artikel i Svenska Dagbladet som var ruskigt intressant. Den handlar om ett par som har bestämt att deras barn inte ska uppfostras till flicka eller pojke - utan till människa. Därför klär de Pop (som ungen kallas i texten) i alla sorters kläder och vägrar svara på omgivningens frågor om kön. Rätt eller fel? Visst, det finns en risk för att Pop får det tufft i en värld där indelningen i kvinnligt och manligt ligger som en blöt filt över tillvaron. Samtidigt känns det häftigt att några vågar gå före och försöka förändra. Jag håller tummarna för hela familjen.

"Jag skäms"

I dag, tisdagen den 3 november nådens år 2009, uppmärksammar vi en nykomling i de rattfulla kändisarnas skara med ett klassiskt klipp:

Nytt liv

Sedan ett dygn tillbaka har jag rent och snyggt hemma. Dammråttorna är uppsugna, badrumskaklet glänser, golven är välputsade och alla prylar ligger där de ska. Det är väldigt trevligt, faktiskt. Därför ska jag alltid ha det så här i fortsättningen. Jag har tänkt samma sak ungefär en miljard gånger tidigare. Det har slutat i totalt förfall varje gång - men inte nu. Vid 29 års och 146 dagars ålder är det dags att bli vuxen och börja ta ansvar för städningen.

Till sojakorvens lov

Jag har varit vegetarian sedan jag föddes. Mycket har förändrats på 29 år, men en trogen följeslagare har hängt med genom hela livet. Nutana sojakorv. De smakar nästan ingenting och ser ut som kapade fingrar från en dålig skräckfilmsregissörs rekvisitaförråd. Ändå har de något speciellt. Stek på fyra stycken, koka pasta till och ha på massor av senap och ketchup. Bättre än så blir det inte.

Allt fler inser att det där med att äta djur är passé, och i takt med det vaknar förstås matproducenterna också. Nu för tiden finns flera sorters kryddiga och smakrika vegetariska korvar att välja på. Sorgligt nog innebär det att mina mesiga favvosar är utrotningshotade. Senast hittade jag två burkar i mataffären, men känslan är ändå att de är på väg bort från hyllorna. En naturlig utveckling, kanske - men min tillvaro kommer att bli lite gråare.

Fem tuffa namn

Suzuki Ingerslev
Tomas Ujfalusi
Urban Förare
Pingis Ingegerd Hadenius
Viesturs Bulle

Bubblare: Womba Womba

"Dä går alriii"

Om Bröllopsfotografen som jag skrev om i går är Värmland så var senaste Grannfejden Närke. Väldigt mycket Närke. Erik från Fjugesta är min nya idol. "Har jag nytta av det när jag går här uppe, om jag drar på munnen?" Underbar inställning till livet!

Bröllopsfotografen

- Men min morfar var ju nazist!
- Inte innerst inne!

Roligt replikskifte ur bioaktuella Bröllopsfotografen av Ulf Malmros. Inte lika hög garvfaktor som föregångaren Smala Sussie, men klart sevärd ändå. Plus också för de sköna vyerna från Vargön.

Tack

Jodå, efter en del bekymmer blev det tre poäng i dag också - och nu är det slut. Tack Jonas Bohlin. Tack Sebastian Karlsson. Tack Jesper Fromholdt. Tack Alexander Appelqvist. Tack Mikael Nilsson. Tack Andreas Gunnarsson. Tack Johan Kristiansson. Tack Andreas Holmberg. Tack Christoffer Wiktorsson. Tack Johan Larsson. Tack Fredrik Ahlman. Tack Fredrik Crona. Tack Marcus de Bruin. Tack Sebastian Henriksson. Tack Tobias Solberg. Tack Emil Berger. Tack Martin Broberg. Tack Johan Bertilsson. Tack Christophe Lallet. Tack Erik Nilsson. Tack Mario Simunovic. Tack Peter Samuelsson. Tillsammans har ni gjort 2009 till ett oförglömligt fotbollsår.

Tronskifte

Maka på dig, Gud. Nu ska Christoffer Wiktorsson ha den där platsen.

Grymt

När hangrisar är några dagar gamla kastreras de utan bedövning för att köttet inte ska bli äckligt. Nu har forskare kommit på att det gör ont. Så kan vi förstås inte ha det. Därför testar forskarna om det går lika bra att ge vaccin som att använda skalpell. Tja, det kanske är ett sätt att minska lidandet. Finns det fler? Jag spånar vilt nu, men vi kanske skulle kunna ... ge fan i att äta gris.

Kronan

Skönsång och skön natur. Dä blir dretbra dä:

Metamorfos

Jag minns hur det kändes den 18 april. DIF kom till en osannolikt spartansk fotbollsanläggning längst ut på röda linjen och förlorade årets premiärmatch med 0-1. Spelet var dåligt, motståndarna gjorde mål med fem minuter kvar och våra supportrar skämde ut sig med dravel och kastade burkar. Efteråt vandrade jag hemåt mot min förortslägenhet några hundra meter bort och sparkade ilsket på varenda småsten jag såg. Då var vi verkligen nere på botten.

Efter den där lördagen har precis allt gått åt rätt håll. Patrik Werner stuvade om lite och fick till en elva som började vinna matcher. Så småningom kom spelet också. Andreas Holmberg och Marcus de Bruin visade sig fungera utmärkt som försvarare. Tobias Solberg och Sebastian Henriksson vann boll på mittfältet. Johan Bertilsson gjorde precis som han ville framåt. Peter Samuelsson gjorde mål. Massor av mål. DIF förvandlades från ett sargat lag traumatiserat av Jan Stahre till en fotbollsmaskin som inte gick att stoppa.

Egentligen skulle jag vilja skriva något om alla spelare, men ska jag lyfta fram två namn som får symbolisera fotbollsåret 2009 blir det Emil Berger och Martin Broberg. Den förste skrev jag ned efter att han slagit bort mängder av passningar i inomhusturneringen Cramo cup i vintras. Den andre fick hoppa in i premiären och gjorde ett väldigt valpigt intryck. I dag - ett halvår senare - är båda spelare som dominerar på division 1-nivå. Fantastiskt. Om de och de andra talangerna i truppen fortsätter att utvecklas på samma sätt är jag inte ett dugg orolig inför återkomsten till superettan.

Så skönt

DIF är tillbaka i superettan. Det kommer säkert mer i morgon, men just i kväll känns det som att de fem orden säger precis allt.

Bäst i Sverige

"Ett par dagar innan valet skulle äga rum var hon hemma hos mig på lunchen, hon gav sig hän lika intensivt som vanligt och tog sig sedan tid att dricka en kopp te. Hon började prata om sin man, trots att vi kommit överens om att inte nämna honom mer än nödvändigt. Hon sa att läget var lugnt där hemma, att han skötte sig, att han 'ställde upp' så mycket han kunde. 'Som om han verkligen ville att jag skulle försvinna ...' 'Vad bra', sa jag, för att avsluta ämnet. Men det var någonting som hon ville få fram, som om jag på något vis varit kall och avvisande och hon fått för sig att muntra upp mig genom att förtala min rival. Jag vet inte annars hur man skulle ta emot det jag fick höra. Hon sa: 'Han har haft feber i tre veckor ...' Jag sa: 'Hur kan man ha feber i tre veckor? Har han fått malaria?' Det hade han inte. 'Han går omkring på hamburgerrestauranger', sa hon. 'Han sätter sig ner bredvid familjer med snoriga småbarn ... De snyter ungarna i servetter som han sedan plockar upp och stoppar i sig ...' 'Du menar ... äter?', sa jag. Hon nickade.
Det var en solig dag i september, varken sommar eller höst: ända sedan dess har jag undrat om hon hade någon avsikt med att berätta det där, annat än att framstå som en kvinna som kunde driva en man till vad som helst."

Ur Tre porträtt av Klas Östergren. Nu är samme författare aktuell med en ny roman om 1980-talet. Den måste förstås läsas.

Medgångssupporter

Ica Maxi i Kristinehamn. Lördag 10 oktober, kl. 17.13.

1 på 200

Jag var en gud i matten på gymnasiet. Nu är det dags att damma av de gamla kunskaperna och räkna ut hur stor risk det är att DIF missar seriesegern. Först några funderingar om vilka resultat vi kan förvänta oss i de fyra återstående matcher som betyder något:

Västerås-Brage
En riktigt tuff utmaning för Brage. Västerås sprutar in mål just nu och vill säkert avsluta (ännu) en misslyckad säsong med att vinna den sista matchen på hemmaplan.
1 - 40 procent
X - 20 procent
2 - 40 procent

Karlslund-DIF
Hemmalaget behöver ett par poäng till för att säkra kontraktet definitivt, men DIF har högre kapacitet och är klar favorit.
1 - 20 procent
2 - 20 procent
3 - 60 procent

Brage-Valsta Syrianska
Valsta Syrianska är ett riktigt bra division 1-lag, men jag har en bestämd känsla av att spelarna har tappat sugen nu när chanserna till avancemang är borta. Om Brage fortfarande har något att spela för nästa helg tror jag att hemmalaget vinner ganska enkelt.
1 - 70 procent
X - 10 procent
2 - 20 procent

DIF-Syrianska Botkyrka
Syrianska Botkyrka har gått knackigt hela hösten och har absolut ingenting kvar att spela för. En drömavslutning, alltså. Det enda som kan fälla DIF i den här matchen är de egna nerverna.
1 - 70 procent
X - 20 procent
2 - 10 procent

För att DIF ska missa seriesegern måste laget förlora båda de sista matcherna samtidigt som Brage vinner två raka. Med mina siffror blir risken för att det ska inträffa drygt 0,5 procent.

Where the Action is

Dagens notisrubriker från Mitt i Botkyrka Salem:

"Tre män rånade glassbilen"
"Pacemaker exploderade"
"Man dömdes för ketchupattack"

Heja Brage

Det här är egentligen en förbjuden tanke innan allt är klart, men jag är glad över att Brage vann i går. Jag var på Stora Valla när domaren blåste av den andra kvalmatchen mot Umeå den 23 oktober 2004. Den känslan vill jag åt igen. Att vinna serien en dag när DIF inte ens spelade hade varit snopet. Nu firar vi ordentligt på söndag i stället.

Helgalet

Nej! Nej! Ja! Ja! Ja! Nej! Ja! Nej! Ja! Jaaaaaaaaaa!

Nästan hemma

Norsborgs t-bana. Tisdag 6 oktober, kl. 23.16.

Vackert

Dags för Nobelpriset i litteratur igen, och som vanligt poppar Bob Dylans namn upp. Själv tänker jag snarare på Ola Magnell:

Skott mot sittande fåglar som fällt in sina vingar
och vilar på hällen mot havet av fastfrusen gråt
Det föll duggregn i natt över vattnet kom växande ringar
och min kudde var vacker och våt
morgonen efteråt

Sopor

"Hushållsavfall och grovavfall får inte lämnas här! Överträdelse medför straffansvar, böter eller fängelse i upp till ett år!" Så står det på ett anslag vid en återvinningsstation som jag passerar på väg till jobbet. Väl hårt, tycker jag nog. Jag kan tänka mig hur det kommer att låta ute på landets anstalter:

- Hej hej, Bosse heter jag!
- Tja. Sonny.
- Trevligt! Jaha Sonny, hur har du hamnat här då?
- Grov misshandel, narkotikabrott, grovt rån, övergrepp i rättssak och försök till mord. Du då?
- Jag råkade lämna soppåsen vid Zinken.
- Av med brallorna, Bosse.
- Ja, det verkar rimligt.

Röven kvar i ettan

DIF hade 1-0 och "... båda benen, båda armarna och halva röven i superettan", enligt Karlskoga-Kurirens Jonatan Björck. Det blev 1-2. Tungt och onödigt, men tack vare Gröndal är de flesta av de där kroppsdelarna faktiskt kvar i en högre serie. Det är mycket svårare att ta in fem poäng på tre matcher än att göra det på fyra.

Gubbslem

Det kanske är fjantigt, men jag har alltid retat mig på David Lettermans sätt att sitta och dregla över sina unga kvinnliga gäster. Att han får svettas lite nu känns som en bra sak.

Låt korset vara kvar

Den där dödsolyckan som jag skrev om för en dryg månad sedan har fått ett märkligt efterspel. Någon har målat ett kors vid t-banan för att hedra den döde. Nu framställs det som något slags skandal att det inte har tvättats bort. Tossigt. Målningen - på en smutsgrå och fruktansvärt ful betongfasad, nota bene - är en vacker hyllning till en person som uppenbarligen var väldigt populär i området. Jag kan inte se ett enda bra skäl till att den inte skulle få vara kvar.

Klimatångest

Håller vi människor på att förgöra oss själva? Nej, det är överdrivet. Det måste det vara. Eller? Jag var och såg The Age of Stupid i går. Där finns en väldigt stark sekvens. Ett räkneverk med årtal tickar långsamt på, från 2007 upp till 2055 när ramberättelsen utspelar sig. Samtidigt visas verkliga och - än så länge - fiktiva nyhetsbulletiner om naturkatastrofer, flyktingströmmar och väpnade konflikter om sinande resurser. Värre och värre blir det också, tills hela mänskligheten står på randen av utplåning. Mot slutet av filmen satt jag där i salongen med ett tryck över bröstet och ångestkryp i hela benen. Jag vet inte om tidsperspektivet är realistiskt, men nog ger The Age of Stupid en känsla av hur mycket som står på spel.

Vem köper?

En väckarklocka med 3,5" färgskärm som låter dig vakna till en film. Kostar 500 spänn. Går det att tänka sig något mer meningslöst?

Intervju med mig själv, del 2

Den här gången börjar vi från början. Var och när är du född?
- Nacka den 9 juni 1980.

Vänta lite nu. Nacka?! Allt tjat om Värmland då?
- Flyttlasset från Bollmora till Kristinehamn gick när jag var tre veckor gammal. Jag vill gärna räkna mig som värmlänning.

Vilket du alltså inte är. Har det drabbat dig negativt någon gång?
- Ja, i tvåan på Tingvallagymnasiet i Karlstad fanns det feta stipendier som bara infödda kunde söka. Med mina betyg hade jag lekt hem ett av dem. Det var lite surt.

Vad är dealen med Värmland egentligen?
- Vacker natur. Gemytliga människor. Fin dialekt.

Fin dialekt?! Har du lyssnat på dig själv när kristinehamnskan bryter igenom? "Mobäjjlännöööh."
- Okej, det går en gräns i Väsetrakten någonstans. Väster om den pratar de vackert.

Hur ser du på den värmländska dansbandsskulturen?
- Det är ett minus, förstås. Jag är inget fan av dansband.

Sveriges första nazistparti bildades i Dejes folkets hus. Kommentar?
- Besvärande, men ändå inget som jag tycker att värmlänningarna som kollektiv ska behöva stå till svars för i dag.

Intressant resonemang. Hur ser du då på de omfattande rasistiska trakasserier som familjen Labadi i Vålberg utsattes för på 1990-talet?
- Öh ... Jag känner att jag inte vill kommentera det.

Hells Angels och Red & White Crew finns representerade i Karlstad. Red Devils MC i Arvika. Bandidos och X-Team i Säffle. Vad har du att säga om den värmländska gängkriminaliteten?
- Inga kommentarer.

Står du fast vid dina positiva omdömen om Värmland?
- (tystnad) Det är i alla fall bättre än Dalsland.

Fortsättning följer ...

Intervju med mig själv, del 1

Det löser sig

Det var drygt att se DIF spela ut Brage efter paus och ändå få stryk med 0-2. Ännu värre för er som inte nöjde er med webb-tv utan faktiskt var på plats, förstås. Direkt efteråt är det lätt att börja måla upp skräckscenarier där allt glider oss ur händerna, men faktum kvarstår. DIF har fem poängs ledning med fyra omgångar kvar. Dessutom är DIF ett bättre fotbollslag än Brage. En mental kollaps är fortfarande det enda som kan hota seriesegern.

Skruva ned!

Med det här inlägget tar jag det definitiva steget från ung man till grinig gammal gubbe. Det ska nämligen klagas på hög musik. Jag förstår poängen på en spelning eller när det ska dansas, men på ett hak dit folk går för att prata med varandra? Under den här veckan har jag varit på två olika ställen där det knappt gick att höra sitt sällskap en halvmeter bort. Sänk volymen, för helvete!

Rätt tänkt

Sebastian Henriksson har kontrakt över 2010 och Emil Berger blir bara bättre. Det är inte alls säkert att Tobias Solberg är en startspelare i DIF nästa säsong. Trots det är jag väldigt glad över att han har skrivit på ett nytt treårskontrakt. Tobias Solberg står mer än någon annan för kontinuitet, lokal förankring och klubbkänsla. Det är precis de värdena som ska göra oss till ett stabilt superettanlag och - på sikt - ta oss tillbaka till allsvenskan.

Den här har jag hittat på själv

- Om jag inte får lika hög lön som Gunnar anmäler jag dig till DO.
- D'oh!

"Nämen! Det är ju Dennis Lyxzén!"

Debaser Slussen. Lördag 19 september, kl. 22.41.

Bra helg

Vid tiotiden i fredags kväll totaldäckade jag framför en dålig film hemma i tv-soffan. Energidepåerna var helt uttömda efter arbetsveckan. Drygt 48 timmar senare är jag uppe på 110 procent igen. En bra helg med bra sällskap kan verkligen göra underverk.

Nästan klart

Jag var nervös i går, trots en något kaxig ton i mina senaste inlägg om DIF. Förlust och avståndet till Brage kunde vara nere i två poäng inför seriefinalen nästa helg. Nu blev utfallet det totalt motsatta. Med åtta poängs ledning och fem omgångar kvar är det bara en kollektiv mental kollaps som kan fälla DIF. Sådana har vi i och för sig fått uppleva tidigare, men med den här upplagan? I think not.

Döda oss alla

"Svenska Hollywood-frun Anna Ankas privata poolbilder". Vad är det som händer? Nej, bomba bort mänskligheten från jordens yta och låt kackerlackorna ta över. De kan kanske få skutan på rätt köl igen.

lol

Jag har upptäckt en sak. Det är skönt att skratta. Inte bara le, fnissa eller småskrocka, utan verkligen tokgarva tills tårarna rinner och det knappt går att andas. Som på Det är vi som är hemgiften för några veckor sedan, eller åt David Batra i torsdags. Efteråt känner jag mig ... renad. Ungefär som efter en fotbollsmatch med lyckligt slut, faktiskt. Skillnaden är förstås att fotbollen nästan alltid är ett rent helvete på vägen fram. Att skratta är bara trevligt.

Vi klarar oss ändå

Det höll osannolikt länge, men till sist kom den ofrånkomliga skadan. Dessutom drabbade den helt fel person. Peter Samuelsson. Vår skyttekung. Kris, alltså? Nej, jag tror inte det. DIF kan flytta upp Sebastian Henriksson, ge Mario Simunovic en ordentlig chans eller satsa på Christophe Lallet som anfallare. Oavsett vilket kommer laget att skapa tillräckligt med chanser för att vinna alla matcher som är kvar. Så mycket offensiv kvalitet finns det i truppen.

Tacka Benny

Det blir ingen uppföljare till Mamma Mia. Tack, Benny Andersson! Ditt ställningstagande besparar världen ofantligt mycket lidande.

Allvarligt talat

Jakt och jägare måste vara det absolut töntigaste som finns.

Självgoda journalister

Jag blir alltid lite trött när jag bläddrar i Journalisten. Tidningen känns självgod och andas attityden att det vi gör är så förbannat Fint och Ädelt. Ta bara fackordföranden Agneta Lindblom Hulthéns uttalande i veckans nummer: "Det här jobbet är så viktigt för demokratin att det är svårt att hitta någon grupp att jämföra oss med." Hallå? Visst, journalister behövs. Det gör undersköterskor, lärare, renhållningsarbetare, bibliotekarier, kriminalvårdare, arkivarier, byggnadsarbetare, veterinärer, civilingenjörer och lokförare också. Hur ofta ser ni dem gå runt med näsan i vädret?

Skidskyttefundering

Jag undrar just vem som hittade till Skitiga Bloggen genom att googla på "helena jonsson bdsm". Christer Ulfsbåge?

Yes!

Författaren, visdiktaren, partiledaren, tarotkortsförsäljaren och levnadskonstnären Jimmy Nordin gör comeback i kulstötningsringen. För mig känns det som ett givet OS-guld i London 2012.

En vacker tanke

Jag vaknade en natt när jag drömde
Jag skrev ner det på ett papper
Så här är lösningen på alla problem
Det är fruktansvärt enkelt
För börjar vi va snälla
så blir ännu flera snälla
sen när alla väl är snälla
blir det aldrig mera krig

Ur Johan Johanssons Öppna dörrar och gästfrihet. Fint, tycker jag.

Stabilt

Det blev en ganska behaglig resa på Stora Valla i går eftermiddag. Skellefteå är inte det sämsta laget jag har sett DIF möta i år, men när Johan Bertilsson och kompani fick fart på fötterna hängde bortaspelarna inte med. Sju matcher kvar nu, och fortfarande fem poäng ned till Brage. Jag tror faktiskt att det går vägen.

En varning 2

Fan, jordens undergång svänger ju! Lyssna bara:

En varning 1

Efter en liten svacka i början av höstsäsongen går DIF som tåget igen. Två stabila segrar i ryggen, och nu på söndag kommer jumbon Skellefteå till Stora Valla. En skrattmatch, alltså? Jag tror inte det. Skellefteå tog en poäng borta mot Brage för ett par veckor sedan och dängde till formstarka Umeå med 3-1 i torsdags. Då måste det finnas vissa kvaliteter i laget. Det känns som att det är läge att utfärda årets hittills fetaste varning för underskattning.

Klart man hänger med

Antal låtar på rockjournalisten Fredrik Strages topp 100-lista över 2000-talets bästa som går att hitta i min skivsamling: 3.

Dan före dan

Om mindre än 24 timmar smäller det. Då drar Botkyrka Open i karaoke i gång på Bocken. Sedan blir det en ny deltävling varje onsdag fram till den stora finalen den 25 november. Ettan får 5 000 kronor i resecheckar. Tvåan vinner elektronik för halva summan. Trean får en tusenlapp att handla mat för på Ica Maxi.

Stackars porrkungen

TV8 är en festlig kanal. Någon gång i somras zappade jag förbi och råkade hamna i en brittisk dokumentär om Berth Milton. Där satt porrkungen och pratade på knackig skolengelska om golf som en symbol för livet. Hela resonemanget var ungefär lika djupsinnigt som en gonzorulle från Private. Oerhört underhållande.

Tidigare i kväll lät samma kanal samme man breda ut sig igen. Berth Milton - "entreprenör", enligt grafiken - befann sig i en budgetstudio, såg sorgsen ut och berättade om sin "relation" till Skatteverket. En relation som går ut på att han har struntat i att betala mer än 800 miljoner kronor i skatt, för övrigt. Robert Aschberg agerade hejaklack och ställde inte en enda kritisk fråga. Sedan avslutade han hela spektaklet med att berätta om nästa program där Göran Skytte ska prata om Jesus. Ja, samme Göran Skytte som gav ut reportageboken Porrens profitörer på Ordfront 1979. Jag dristar mig till att påstå att det var bättre förr.

Döden i förorten

Häromveckan kom jag hem och hamnade mitt i tumultet efter en dödsolycka. Jag överdriver inte när jag skriver att det var minst 100 personer där. De närmaste stod bara några meter bort och tittade när ambulanspersonalen gjorde hjärt-lungräddning. Gamar, tänkte jag först. Sedan dök det upp en pressfotograf som omedelbart jagades bort och fick ta skydd bakom polisen. Då började jag ana att det låg något annat än vanlig nyfikenhet bakom uppslutningen.

Från mitt vardagsrum har jag bra utsikt över korsningen där olyckan inträffade. Efter bara några timmar hade den förvandlats till en minnesplats med bilder av den omkomne, högar av blommor och hundratals marschaller. Sedan följde en vecka när det var folk på plats dygnet runt. På kvällarna kunde det stå mellan 20 och 30 personer där, ibland i flera timmar. När jag var uppe vid fyratiden någon natt var det också några där och vakade. Samma sak vid sjutiden på morgnarna, när jag brukar stappla till tunnelbanan. I torsdags, en vecka efter krocken, brände de av ett jättefyrverkeri. Sedan har det avtagit, men när jag går ut i vardagsrummet och tittar ned nu så står det tre killar där igen. Det är fascinerande, tycker jag. Norsborgs invånare hedrar verkligen sina döda.

Jag älskar Östersund

Forward-DIF 0-3. Brage-Östersund 0-0. Bra helg, det här.

Klungan!

Hitta på något knasigt att säga, prata bonnig dialekt och gör lite tokroliga rörelser samtidigt. Det är en beprövad metod för att skapa komik. Nio gånger av tio blir det misslyckat. En gång av tio blir det lyckat. En gång av tusen lyckas det så jävla bra att det blir bland det absolut roligaste en 29-årig bloggare i Norsborg har sett i hela sitt liv. Det är vi som är hemgiften tillhör definitivt den promillen. Jag skrattade så att tårarna sprutade i en och en halv timme.

Fast jobb

Jag har jobbat som vikarie sedan sommaren 2003. Genom åren har jag suttit ned med flera kolleger i samma situation som varit gråtfärdiga av oro för framtiden. Själv kan jag helt ärligt skriva att jag inte har lidit särskilt mycket. Jag har alltid haft snälla chefer som har ansträngt sig för att göra det bästa av situationen. Det brukar ordna sig bra. Ibland har det till och med varit skönt att få hoppa runt mellan olika redaktioner och arbetsuppgifter. Åtminstone fram till i våras, då det damp ned ett mejl om att han jag har vikarierat för sedan förra hösten sagt upp sig. Då kände jag plötsligt att det fick räcka. Nu var det dags för lite stadga i tillvaron.

Finanskrisen kunde ha ställt till det, men i dag blev allt äntligen klart. Vid femtiden i eftermiddags skrev jag under mitt livs första kontrakt med rutan "tillsvidareanställning" ikryssad. Nu säger jag som Smala Sussie. "Det känns rätt gôtt, faktiskt."

Comeback

De tekniska problemen hemma och på jobbet verkar ha löst sig samma dag. Jag har ingen aning om hur det gick till i hemmafallet, men det är väl ingen idé att överanalysera. Nu kör vi igen.

Teknikstrul

Just nu känner jag mig som ett vandrande IT-haveri. Tekniken på jobbet krånglar, beställda mobilbiljetter kommer aldrig och det mobila "bredbandet" hemma är stendött sedan mitten av förra veckan. Det senare är förklaringen till den dåliga aktiviteten på bloggen. Jag förstår att tillvaron kan kännas tom och meningslös utan mina djupsinniga inlägg, men håll ut! Förhoppningsvis är jag snart på banan igen. Då kommer det att handla om döden.

Va?!

I kväll är jag trött och kommer inte på något vettigare än att länka till världens bästa låt och världens jönsigaste musikvideo. Märkligt nog råkar det vara samma klipp. Lyssna och njut - men blunda:

BDSM

Jag gillar när det blir lite knepigt. Ska en kärleksrelation vara jämlik? Definitivt. Ska människor få ha vilken typ av sex de vill? Självfallet, under förutsättning att det sker i fullt samförstånd och mellan två eller flera vuxna individer. Frågan då blir hur vi ska förhålla oss till en snubbe - uppspårad av en medbloggare - som kallar sig sadist och säger så här om sitt drömförhållande:

"Jag vill ha en själsfrände. Någon man kan diskutera med. Jag vill kunna prata om konst, litteratur och politik. Och så vill jag ha möjlighet till utlevnad. Jag vill helst ha ett förhållande med en lite förskjuten maktbas där det är jag som bestämmer."

Som sagt, knepigt. Fast jag måste erkänna att jag inte kommer att gråta blod om den arbetslöse antikvarien i Västra Å inte hittar en kvinna som vill diskutera impressionisterna eller Ipred-lagen samtidigt som hon får smisk med ett ridspö.

Déjà vu

Det är inte bara Sebastian Karlsson som har gjort comeback i DIF. Slutminutsfrossan är också tillbaka. Sebastian Henriksson kunde ha stängt matchen, men gjorde bort sig. Sedan rasade allt. Christoffer Wiktorsson, Andreas Holmberg och kompani stod och tittade på när hemmaspelarna avslutade en, två, tre och fyra gånger i eller precis utanför straffområdet. Till sist satt förstås bolljäveln. Nu är jag hemma, grämer mig och ältar. Allt känns väldigt 2008.

Människor

Jag brukar komma överens med nästan alla, men det finns en kategori människor som jag har väldigt svårt för. De som tar för stor plats. Att ta mycket utrymme behöver inte alls vara fel, men då gäller det att kunna fylla det. Det här handlar om dem - påfallande ofta medelålders män - som inte klarar det. De som gärna pratar mycket men aldrig har någonting att säga. De som skrattar åt sig själva men inte är ett dugg roliga. Dem tål jag inte.

Sedan finns den totala motsatsen också. De som är genuint intresserade av andra och nästan inte tar någon plats alls själva, men som oftast visar sig vara både klokare och roligare än alla skrävlarna tillsammans. Dem tycker jag väldigt bra om.

Oceanid Highway

Mina föräldrar har i alla fall fått två begåvade barn. Lillasysters textila kreationer är svåra att länka till - även om jag har en hemlig dröm om att någon gång få se henne prata om sig själv i tredje person i ett svenskt Project Runway - men lillebror har just fått upp ett av sina tidiga verk på nätet. Det tar emot, men jag måste erkänna att han verkar veta vad han pysslar med:

Nystart

Tänk att få sitta i en vedeldad bastu med en öl i näven och skratta så att tårarna rinner när planetens roligaste arbetskamrater håller låda. Att - när hettan blir övermäktig - gå ut och hoppa rakt ned i en alldeles lagom ljummen skogssjö. Att ligga där och plaska en stund, klättra upp och upprepa proceduren, igen och igen och igen. Eller att skippa en vända i bastun, stanna ute och bara titta på stjärnorna tillsammans med den bästa av allihop. Allt det där fick jag göra i går kväll. Tack, alla ni som var med. Kickoff är egentligen ett töntigt ord, men det här kan jag nog faktiskt leva på hela året.

Simon-myggen 0-1

Hagen. Söndag 9 augusti, kl. 12.07.

Tillbaka till flosklerna

Det har snackats väldigt mycket ödmjukhet det här fotbollsåret. Floskler, har jag nog tyckt. Sedan står Peter Samuelsson och tippar 4-0 samtidigt som Patrik Werner bryter "tabut" om superettan, enligt Karlskoga-Kurirens löpsedel. Vad händer? DIF spelar uselt, bränner chanser, bjuder på ett mål och får bara 1-1 mot sopiga Carlstad United. Tillbaka till flosklerna, tack.

Kärleksmöte

Tåget börjar röra sig och kvinnan vacklar till. Under några sekunder är jag övertygad om att hon ska falla, men hon återfår balansen och står på benen. Stärkt av detta - och av alkoholen, förstås - ler hon stort och rör sig framåt i vagnen. Framme vid mig saktar hon in och börjar sjunga. "Han tog av sig sin kavaj, sparka av sig båda skorna ..." Samtidigt smeker hon mig ömt över högerkinden.

Röda linjen söderut. Ett äventyr - varje dag.

Dummast någonsin

Hornsgatan. Tisdag 4 augusti, kl. 17.02.

Mer från Kalevala

"Ve mig, arma, olycksfödda!
Här har skurkar varit framme,
lyckats vrida sönder låsen,
öppna borgens alla dörrar,
bryta sönder alla gångjärn!
Tänk om de har tagit Sampo,
utan lov fört bort vår välfärd!"

Pohjagumman Louhi i Kalevala. Pratar hon om Alliansen?

Teatermagi

En bra grej med Värmland är att du kan ta bilen från Karlstad, köra sex mil norrut, parkera på en åker, gå in i en lada och hamna i en värld som är alldeles magisk. Jag var där i lördags, och jag har inte hämtat mig än. Västanå teater. Kalevala. Det är bara så häftigt.

Bättre än Tranströmer

"Degerfors imponerar verkligen och kommer att springa hem seriesegern utan några större problem. Seriens klart bästa lag."

Enköpings målvakt efter 1-3 mot DIF i lördags. Rena poesin.

Intervju med mig själv, del 1

Först en ändlös rad av vanliga blogginlägg och nu en intervju med dig själv. Det här med ditt narcissistiska komplex och allt det här, är inte det att du skriver av dig ...
- Det där med ditt narcissistiska komplex och allt det där, det är ... Det är sådant där som gör att man till och med vid en bloggintervju överväger att faktiskt gå härifrån.

Men du är väl intresserad av dig själv, det är ju sådant som du ...
- Ja, nu går jag. Hej då!

Nej, vänta! Kom tillbaka! Jag kan fråga om något annat.
- Okej, jag stannar väl då. För läsarnas skull.

Bra. Då ska vi se ... Vilken är din favoritfärg?
- Röd.

Vad äter du till frukost?
- Ingenting hemma. Jag tar en kopp svart kaffe när jag kommer till jobbet vid åtta. Någon timme senare brukar jag dricka en kopp te och äta mina medhavda mackor.

Intressant! Berätta mer!
- Jag försöker dra ned på allt animaliskt, så det blir inte så mycket att variera med på mackorna. Jag kör med vegansk mjukost eller tartex.

Vad har du för smak på tartexen?
- Örtsmak. Den naturella är lite mesig, tycker jag. Vitlöks- och svampvarianterna gillar jag inte alls.

Jordnötssmör?
- Jag hade en sådan period för något år sedan, men nu äter jag det sällan. Det blir lite stabbigt i längden.

Hur ser du på Jürgen Habermas diskursteori om den demokratiska rättsstaten?
- Jag har bara läst någon enstaka essä av Habermas. Den var seg, har jag för mig.

Hur nöjd är du med Jan Guillou-referensen som inledde intervjun?
- Ganska nöjd.

Fortsättning följer ...

:-D

Hagen. Söndag 26 juli, kl. 12.09.

Epatraktorland

Efter att ha berikat själen på Alma Löv åkte vi till Sunne, åt pizza på La Cantina och betraktade den ändlösa kortegen av epatraktorer nedför Långgatan. Det är också värmländsk kultur.

Alma Löv

Ute i en skogsdunge står en container. Från containern strömmar snygg popmusik. Du går in genom öppningen på ena kortsidan. Det är mörkt. Längst inne finns någon form av ljuskälla. En tv-skärm? Du börjar röra dig mot den, sakta för att inte stöta till något osynligt hinder. När du kommer nära ser du att ljuset är något slags tittskåp. Du böjer dig fram för att kika in. Där - bland små möbler som ser ut att vara hämtade från ett dockskåp - står en kvinna i linne och naken underkropp och vaggar i takt till musiken. En film, alltså? Nej, när du rör dig lite i sidled förändras perspektiven. Rummet med möblerna finns där på riktigt och kvinnan verkar projiceras i luften, som ett hologram. Är det en spegelkonstruktion? Fascinerad går du ännu närmare. Plötsligt avfyras en kraftig fotoblixt rakt i ditt ansikte. När du ryggar tillbaka och ser ut i mörkret igen har danserskan etsat sig fast som en vit skugga på din näthinna.

Ja, jag var på The Alma Löv Museum of Experimental & Unexp. Art utanför Östra Ämtervik i helgen. Otroligt häftigt ställe. Åk dit.

Må bra-pandemi

En besöksräknare kan väcka många frågor. Just nu lurar jag till exempel på vem i engelska Cambridge som hittade till den här bloggen genom att googla på frasen "feelgood+svininfluensa".

After Eight och Pärlans gatukök

Nu när sommartorkan är som värst sitter det en nyhetschef och ångestsvettas på varje tidningsredaktion. Om du har retat upp dig på något litet i vardagen är det bara att lyfta luren och ringa. Jag lovar, du kommer att ha en reporter och en fotograf utanför ytterdörren innan du hunnit säga: "Jag känner mig kränkt". Bloggen Dagens Lokaltidningsbesvikelse har tagit fasta på det där. Allt är inte roligt, men det finns några guldkorn. Personligen är jag till exempel väldigt förtjust i snubben som rasar över att After Eight-kakorna är för små för påsarna som de ligger i.

Som mångårig lokaltidningsmurvel har jag förstås också bidragit till genren. Mest stolt är jag kanske över en gammal intervju med Mellerudsskräcken, efter att hans hund varit nära att ramla ned i ett hål i marken bakom Pärlans gatukök i Vänersborg. Mästerverket finns tyvärr inte på nätet, men jag kan inte undanhålla er sista utgången i ingressen. "- Det hade kunnat vara ett barn, säger Mikael Karlsson upprört." Världsklass, om jag får säga det själv.

Skyll på Adde

Christoffer Wiktorsson verkar vara inställd på att gå gratis från DIF efter säsongen. Bland supportrarna är känslorna upprörda, av förståeliga skäl. Däremot tycks de flesta ha glömt mot vem som ilskan bör riktas. Andreas Andersson. Hösten 2007 hade Christoffer Wiktorsson redan gjort succédebut som vänsterback i superettan. Alla insåg att han var en jättetalang, och Manchester City hade just anmält sitt intresse. Trots det fick han ett futtigt tvåårskontrakt med DIF. "Vi var överens ganska snabbt om att vi skulle skriva tvåårsavtal. Kanske hade man kunnat tänka sig längre kontrakt, men nu blev det så här. Normalt skriver man lärlingskontrakt på ett år och det här blev ett år till", var klubbchefens svårbegripliga motivering i Nya Wermlands-Tidningen. Hans inkompetens då kan snart kosta DIF ännu mer pengar än den redan har gjort.

Invojs?

Femma i avgångsbetyg från högstadiet. MVG gånger tre på gymnasiet. Ett liv med snudd på dagligt intag av tv-underhållning från USA. Med de förutsättningarna kan jag känna att jag borde kunna prata engelska. Ändå blir det bara pannkaka. Som i dag, när telefonen ringde. "Invojs? Ah, navv aj anderstand. Väll, itts sammertajm her. Vi ar onli sri jörnalists vörking, and aj nåvv verri littel abavt ekånåmmi. Bat aj kan traj to kånntakt samvann ho kan hälp jo." Thorsten Flinck framstår som ett språkgeni i jämförelse.

"Säkert"

Gammalt klipp, men jag tröttnar aldrig. Vilken kille!

43 då?

"Jag är 38år gammal och jag söker en man som är 42 eller 45år."

Kontaktannons i veckans Mitt i Botkyrka Salem.

Glesbygd'n

Jag är kär i ett nytt band. Glesbygd'n. Jazzpiano, baktakt och norrländskt vemodiga texter om avfolkning, uranprospektering och marknadsliberaler i kostym från Stockholm. Hur bra som helst. Börja med att lyssna in dig här. Sedan beställer du skivorna här.

Självförtroendeboost

Nu har Anders Eklund en flickvän. Själv är jag fortfarande singel.

Kvällens insikt

Nina Ramsby inte bara sjunger vackrast. Hon är roligast också.

Till Plura

För några veckor sedan fick jag Plura Jonssons självbiografi av någon som behövde rensa i sin bokhylla. Jag har knappt hört en hel låt med Eldkvarn, men i stundens ingivelse fick den ändå hoppa direkt upp till förstaplatsen på läslistan. Det var en bra impuls. Plura sitter inne med massor av historier, skriver snyggt och har en stillsam humor som jag gillar skarpt. För en halvhjärtad hobbybloggare finns det mycket att inspireras av. Nu har jag inte så många sex- och kokainorgier från 1980-talet att rapportera om, men på något sätt kommer det kanske att märkas här ändå.

Med det sagt tänkte jag ägna mig åt att gnälla. Det första är det här med titeln. Plura skriver om sitt band, sin bror, kvinnor, vänner, medmusikanter, fler kvinnor - och så döper han hela klabbet till Resa genom ensamheten. Alla har rätt till sin egen upplevelse, men jag får ändå lust att åka över till Kungsholmen, bitchslappa honom några gånger och väsa: "Kalla dig olycklig eller vad du vill, men inte ensam. Det är ett hån mot alla dem som verkligen inte har någon."

Det andra är själva anslaget. Jag - som får gå en deathmatch mot Jante varje gång jag ska knåpa ihop ett blogginlägg som innehåller ordet "jag" - kan inte låta bli att fascineras av självbilden hos någon som skriver boksida upp och boksida ned om hur han rensar sin fisk. Många stora konstnärer har väl nått så långt just för att de är gränslösa egocentriker, men ändå ... Lite störigt är det.

Hört på tuben

"Hallunda, yes! Hallunda, yes! Hallunda, yes, yes, yes, yes, yes!!!!!"

Tjej i femårsåldern visar prov på en svåröverträffad entusiasm inför ankomsten till det slitna miljonprogramsområdet i norra Botkyrka.

Knark

Andra mammor gör allt för att skydda sina avkommor från snedsprång i livet. Inte min. Hon har lett mig rakt i fördärvet. När jag hälsade på i Värmland förra veckan köpte hon en påse naturgodis och bjöd på kaneläpplen doppade i youghurt. Gratis förstås, som första fixen brukar vara. Nu är jag fast. Magen växer, tänderna vittrar sönder och privatekonomin är fullständigt slagen i spillror. Visste ni att en liten påse av det där giftet kostar mer än 40 spänn? Det måste motsvara ungefär samma kilopris som heroin.

Låt Bohlin stå

DIF gör säkert rätt som knyter upp Sebastian Karlsson för 3,5 år, men jag kan inte låta bli att tänka på Jonas Bohlin. Först satt han på bänken i två säsonger. Sedan fick han chansen, bara för att bli petad under närmast förnedrande former. Efter det fick han inte ens nytt kontrakt. Trots det ställde han upp när klubben bad honom bli målvaktstränare. Sedan ställde han upp igen och gjorde comeback på planen, efter att Simon Nurme sjappat. Nu senast har han spelat en aktiv roll i arbetet med att locka tillbaka Sebastian Karlsson - bara för att själv bli sidsteppad igen. Eller? Nja. Förnuftet protesterar en aning, men hjärtat säger att Jonas Bohlin borde få fortsätta vara nummer ett under hösten. Det har trots allt fungerat bra hittills, och den dagen DIF säkrar avancemanget till superettan vill jag att han ska vara på planen. Sedan ska han hyllas mer än någon annan i laget. Det har han gjort sig förtjänt av.

Ikväll tog han över stan

Perssons Pack på Kulturhustaket. Det blir gärna jävligt bra.

Semester i Värmland

Ullvettern. Lördag 27 juni, kl 19.45.

Vilången. Söndag 28 juni, kl. 12.07.


Hagen. Lördag 28 juni, kl. 15.44.


Vilången. Söndag 28 juni, kl. 18.23.


Frödingshöjd. Måndag 29 juni, kl. 20.56.


Bonäsudden. Tisdag 30 juni, kl. 17.34.

Strandudden. Torsdag 2 juli, kl 18.09.


Picasso. Torsdag 2 juni, kl. 20.09.

Jutviken. Torsdag 2 juli, kl. 23.05.

Stora Valla. Lördag 4 juli, kl. 17.49.

Feel good-fotboll

Jag tycker uppriktigt synd om dem som aldrig fått uppleva eller inte förmår uppskatta känslan av att se DIF spela hemma på Stora Valla. Det finns mycket som är trevligt i livet, men de där kollektiva eruptionerna av glädje som en fotbollsmatch kan bjuda på är svåra att överträffa. Allra starkast blir det förstås när en riktig nagelbitare någon enstaka gång får en lycklig upplösning. Gårdagens tillställning - som var min första hemmamatch för året - var mer som en feel good-film. Det är inte heller så dumt. Solen sken, DIF lekte fotboll och körde över Enköping med 6-1. Inte dumt alls, faktiskt.

Till berörda inom CIA

Tjenare grabbar! Jag misstänker att ni har det lite tufft nu, med den nya regimen och allt. Skendränkningar och andra gamla hederliga tortyrmetoder är väl snart inte att tänka på längre. Därför har jag ett tips. Lägg 350 spänn på ett par sandaler i storlek 44 från Team Sportia. Sätt skorna på en misstänkt terrorist som egentligen har storlek 45 och tvinga honom att gå fyra kilometer i skogen. Jag lovar, det slår ström genom pungkulorna sju dagar i veckan.

Surr

När en fluga, broms eller någon annan störig insekt surrar runt öronen brukar jag alltid vifta håglöst efter den och väsa "Beat it, Brian!". Varför har jag inte haft en aning om, men nu har jag tagit tag i detta mysterium och googlat lite. Det visade sig att det - förstås - kommer från Seinfeld. Från avsnittet när George tar en tupplur under skrivbordet och blir upptäckt av Mr Steinbrenners barnbarn, närmare bestämt. Så kan en hjärna också funka.

Magiska bad

Jag älskar verkligen att bada. Det är något alldeles särskilt att ligga och guppa i Vilången, Ullvettern eller Vänern och bara titta på grantopparna på andra sidan. Ibland sjunger storlommen också. Bättre än jag mår då mår jag nog aldrig. Total harmoni, typ.

Efteråt känner jag mig alltid märkligt renad. Kroppsligt förstås, men också själsligt. Det är nog tur att det aldrig har stått en sektledare med något flummigt budskap om Gaia eller Kosmos där vid strandkanten. Jag hade skrivit över alla mina tillgångar direkt.

Vikariesemester

Med två jobbdagar kvar stapplar jag ned till t-banan och upptäcker att Metro toppar med rubriken: "Larm: Kort semester kan leda till döden". Hur länge jag ska vara ledig? En vecka. Upplyftande ...

Nåja, eftersom allt ändå snart är över gäller det väl att göra det bästa möjliga av de här nio dagarna. Jag planerar att hänga i Värmland, lapa sol, läsa böcker, gå på fotboll, bada och låta mig bjudas på stora mängder god mat och fika. Blogga? Säkert någon gång, men räkna med att frekvensen går ned ganska drastiskt.

Bäst i Värmland

Carlstad United-DIF 0-3. Var det någon som hade trott något annat?

Ungefär så här

Du vet, jag håller bara färgen
ingenting av mig är sant
Jag har gjort det till en konstform
Jag har gjort det till mitt allt

Låt dom aldrig få se dig skaka
Låt dom aldrig få se dig svag
Låt dom aldrig få se dig skaka
Låt dom aldrig, aldrig få se
få se dig gå ner

Thåström har skrivit det där, och jag känner mig träffad. Under mitt vuxna liv har jag ägnat mig alldeles för mycket åt att kapsla in känslorna för att inte visa mig svag. Problemet med det är att de där skyddsvallarna gör det svårt att komma nära andra. Till sist är de så höga att de blir som blockeringar inne i skallen. Vad känner jag egentligen? Det går inte riktigt att komma åt.

Det är hög tid för mig att montera ned de där murarna nu. Jag är dålig på det och det kommer att ta tid, men arbetet är i gång. Att plita ned det här inlägget är ett litet steg på vägen.

Ny i familjen

Mammas tv-soffa. Söndag 21 juni, kl. 13.40.

Där sprack det

0-1 mot Gröndal. Tappad serieledning. Inte kul alls.

Inte för alla

Det här var en sådan där helg då det sägs att alla lämnar storstan. Mycket riktigt - i torsdags började vänner och bekanta på Facebook att statusrapportera om nära förestående utfärder till egnas eller andras sommarstugor och torp. Själv var jag sent ute med att köpa biljett och kom inte iväg förrän mitt på dagen i fredags. Resan slutade i den värmländska skogen, men den började längst ute på röda linjen. Där - i Norsborg, Hallunda, Alby, Fittja och Vårberg - var det som vilken dag som helst. Midsommar är inte för alla.

Kd och Hitler

"Adolf Hitler lät bygga motorvägar och det vände den tyska ekonomin. Men några fick det sämre."

Kristdemokraten Karl-Göran Välivaara söker lösningar på krisen under en budgetdebatt i Norrbottens landstingsfullmäktige. Det går att kalla karln för mycket, men opportunist är han inte.

En jättestor boll

Det här måste vara det roligaste som har sänts i svensk tv:

Mitt liv i låttitlar

Det här lilla tidsfördrivet har jag snott från Ida Thunberg:

Besvara dessa frågor enbart med låttitlarna från en och samma artist. Undvik att upprepa en låttitel.

Min artist: Stefan Sundström

Är du kvinna eller man?: Boy Oboy
Beskriv dig själv: Mediaman
Vad tycker du om dig själv?: Stolt men inte nöjd
Beskriv var du bor för tillfället: Stiligt på en topp
Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka?: Babyland
Favoritfärdmedel: När tåget går
Din bästa vän är: Fula gubben Hitler
Din favoritfärg är: Gula blend
Hur är vädret?: Låg sol
Favorittid på dagen: Outro
Om ditt liv var en tv-serie vad skulle den då heta?: När skönheten kom in till stan
Vad är livet för dig?: Djävligt lugnt
Det bästa rådet du kan ge?: Ställ till med kalas
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då?: Johnny Dunder
Favoritmat: En näve näring
Dagens tanke: Hjärtat tar aldrig semester
Hur skulle du vilja dö?: Somna lycklig
Din själs nuvarande tillstånd: Gör min grej
Felen du kan leva med: Frispel
Ditt motto: Hög kan bli låg

20 procent

Tidigare i kväll spelade det svenska U21-landslaget sin första match i hemma-EM. Två av tio utespelare i startelvan - eller 20 procent - har fått sin fotbollsfostran i en bruksort med 7 000 invånare i östra Värmland. Fasen, vad stolta vi kan vara över vår plantskola.

Söndag i Västerås

Det kändes som att jag var blöt om fötterna när jag kom till järnvägsstationen i Västerås vid halv nio i går kväll, men det kan inte stämma. Jag hade ju svävat de tre kilometerna nedför Vasagatan en halvmeter ovanför vattenpölarna. 4-0!

***

Tänk om Real Madrid hade en spion på plats på Swedbank Park? Då kan vi sälja Johan Bertilsson för 800 miljoner i sommar.

***

På vägen till arenan stannade jag för att ta en pizza på något som visade sig vara ett stamhak för hemmafansen. Det var ganska intressant att sitta där - med det rödvita paraplyet diskret gömt under bordet - och lyssna på deras uppladdning. Så demoraliserade supportrar finns nog bara i Västerås, Norrköping och Växjö.

***

Peter Samuelssons glädje efter första målet var underbar att skåda. Som om han hade avgjort en VM-final i slutminuten. Den mannen ska aldrig mer spela fotboll i någon annan förening än DIF.

***

Andra har redan tagit upp den, men jag måste också nämna den komiska episoden som utspelade sig under den andra halvleken.

Fem desperata hemmasupportrar, som av okänd anledning tagit position på ståplatsläktaren tvärs över planen sett från resten av hemmaklacken: "Andra sidan, är ni klara?"

Hundra vulkaner (blixtsnabbt): "JAJAMENSAN FATTAS BARA!"

De fem hemmasupportrarna (på sin allra gnälligaste västmanländska): "Näääää ..."

Hundra vulkaner: "EN GÅNG TILL, EN GÅNG TILL!"

***

Det är synd att klaga på något efter en sådan här match, men Jonas Bohlins agerande på hörnorna ... Jag vill se honom komma ut och boxa bort bollen med samma naturliga auktoritet som hans snutkolleger klubbar ned autonoma demonstranter.

***

4-0!

Nej. Absolut inte. Aldrig. Jag dör hellre.

Röda linjen. Lördag 13 juni, kl. 13.17.

Skjorta i morgon

Jag har fattat ett avgörande beslut. Vid 29 års ålder är jag redo att bära skjorta även till vardags. Nu jävlar kan vad som helst hända.

Vad händer?

DIF skulle ta tre säkra poäng mot Östersund. DIF tog tre säkra poäng mot Östersund. DIF skulle ta tre säkra poäng uppe i Skellefteå. DIF tog tre säkra poäng uppe i Skellefteå. DIF skulle ta tre säkra poäng mot Forward. DIF tog tre säkra poäng mot Forward. För den oinsatta låter det säkert fullständigt logiskt, men vi som har varit med ett tag vet att det inte funkar så. Inte med DIF. Inte förrän nu.

Vad är det egentligen som är på väg att hända?

Vilket svin!

Mittemellan jobbet och kvällens födelsedagsfirande sitter jag vid datorn och hetsar upp mig. När originalet "Burk-Curt" i Skellefteå dog nyligen lämnade han efter sig tolv miljoner kronor. Nu processar en släkting som sket fullständigt i honom medan han levde för att norpa åt sig pengarna. Hur är en sådan människa funtad?

Karlstad - Stockholm

Kanske berodde det på att humöret var gott redan innan. Kanske var det solskenet eller de sköna låtarna i mp3-spelaren. Kanske en kombination. Oavsett vilket blev gårdagens bussresa tvärs över Sverige en nästan religiös upplevelse. Tallar, åkrar, björkar och kalhyggen. Ladugårdar och röda stugor. Byar, småstäder, industriområden och betongförorter. Rådjur, harar, katter, rovfåglar och en och annan människa. Allt var bara så jävla ... fint.

Bästa laget?

"De hade ett annat tempo än oss. Det bästa laget vi mött i år", konstaterade Östersunds tränare Kalle Björklund för en vecka sedan. "Det känns som om det här är det bästa laget vi har mött hittills", sa Skellefteås lagkapten Andreas Lindgren efter gårdagens match. Så får det väldigt gärna låta i fortsättningen också.

Rismysteriet

Följande finns att läsa på en och samma rispåse från Coop:

"Tillagning: (4 pers.)
2,5 dl ris
6 dl vatten
½ tsk salt
Koktid: Kokas 20 min. på medelvärme under lock. Låt sedan dra 5 min. under lock."

"Tilberedning: (4 pers.)
240 g (3 dl) parboiled ris
4½ dl vand
½ tsk salt
Kogetid: Koges 12 min. ved svag varme under låg. Trækker herefter 12 min. under låg."

"Tilberedning: (4 pers.)
240 g (3 dl) ris
5 dl vann
½ tsk salt
Kokes i 15 min. ved svak varme under lokk, deretter trekke i 5-6 min. på avskrudd plate."

Hur ska de skandinaviska folken någonsin kunna mötas?

Vad gör Stahre?

Det är möjligt att det här redan har gjorts och att jag har lyckats missa det, men om det inte har gjorts har jag ett uppslag till någon alert och sysslolös sportreporter i 0586-land:

1. Läs den här artikeln från i höstas där Jan Stahre förklarade att han räknade med ett nytt jobb som klubblagstränare.

2. Ring honom och fråga vad han pysslar med nu för tiden.

3. Skriv - under förutsättning att min hypotes stämmer, förstås - en fränt formulerad drapa med rubriken "Ingen vill ha Stahre".

Pernilla Andersson

Förminskar jag henne som artist och människa om jag skriver att den här videon gör mig lite kär i Pernilla Andersson? Äh, jag chansar:

Efterlängtad comeback

Ordningen i bloggkosmos har återställts. Nickes lilla är tillbaka.

0550!

Tumba centrum. Lördag 30 maj, kl 13.01.

Kvinna = mamma?

Alldeles nyss körde TV4 ännu ett av sina insamlingsjippon. "På söndag direktsänder vi galan Rädda mammorna. Ett bra tillfälle att stötta världens utsatta kvinnor på mors dag", hörde jag hallåan Susanne Delastacia säga tidigare i veckan. Röda korsets egen information om kampanjen talar ungefär samma språk, och jag blir konfunderad. Kvinna = mamma? Hela grejen luktar Elise Claesson eller Ebba Witt-Brattström. Illa, med andra ord. Pengarna som Röda korset får in går säkert till bra grejer, men den nattståndna biologistiska retoriken har jag svårt att se någon poäng med.

Gôtt att leva

Solsken ute och tre nya poäng. Mer än så kräver jag inte av livet.

Roger Karlsson

En av de första cd-skivorna jag köpte var samlingen Definitivt 50 spänn igen. Där fanns många tuffa trallpunklåtar, men också en vemodig bakfylleserenad med Tuk Tuk Rally och sångaren Roger Karlsson. Sedan dess har han varit en trogen musikalisk följeslagare. Däremot har jag aldrig sett honom live. Inte förrän i dag. För några timmar sedan botade jag sviterna från gårdagskvällen med 400 mg ibuprofen och tog bussen fem kilometer söderut till Tumba centrum. Att spela under en rulltrappa mitt på dagen en lördag är väl inget drömgig precis, men med Roger Karlssons låtar funkade det fantastiskt. Han är faktiskt en av de bästa vi har i Sverige.

Ett problem mindre

När min mormor dog för några år sedan fick jag ta över hennes Renault Clio -91. Den har tjänat mig väl, men i själ och hjärta är jag ingen bilmänniska. Därför har det varit svårt att slappna av under de många milen på vägarna genom Dalsland, Västergötland och Värmland. Byta en trasig lampa klarar jag, men inte mer. Om något börjar skramla, dåna eller tjuta vet jag att jag är kokt i skit.

Min mest förnedrande bilupplevelse hittills inträffade för drygt ett år sedan. När jag skulle backa ut från parkeringen hemma på Roddaregatan i Vänersborg en tidig morgon ville bara tre hjul rulla. Villrådig började jag fråga runt bland bekanta. Någon föreslog att jag skulle palla upp bilen och försöka vicka hjulet fram och tillbaka. Någon annan hävdade att jag måste ta bort det helt och höll upp två tallrikar mot varandra för att visa hur det ser ut där bakom. Överkurs, tänkte jag och ringde verkstaden. Ett par dagar senare stod jag och väntade när två snubbar från Fredmans bilservice sladdade in på parkeringen. En av dem plockade fram en överdimensionerad hammare, slog två gånger på fälgen och bad om nycklarna. Sedan rullade hjulet som det skulle. "Det är sådant som händer", sade snubben tröstande när han påminde mig om min oduglighet vid nästa verkstadsbesök några månader senare.

Nu är det i alla fall slut på förödmjukelserna. Jag behöver ingen bil i Stockholm och säljer den för det facila priset av två papp. Med tanke på att det blev fem tvåor i besiktningen senast känns det som en bra deal. Särskilt som bromsarna tydligen lade av under den nye ägarens premiärtur. Som sagt var, ett problem mindre.

Jag ska aldrig dö

Den här soliga och allmänt trevliga tisdagen avslutar jag med att lyssna på världens bästa låt. En av de bästa, i alla fall:

Vad tokigt det blev

För sex eller sju år sedan råkade jag skriva fel datum i en artikel om Friskis och svettis utegympa i Stadsparken i Örebro. Det var riktigt jobbigt att se den fadäsen i tryck, vill jag minnas.

Därför gissar jag att den här reportern har lite ågren i dag.

Ny theme song

Det är först när det är tyst som det märks
utan krutrök som nåt syns
fanns inget bättre för mig
mitt hjärta växer med min sorg

Och jag vet att den tar mig hem
men det känns som hundra år
vet nån vartifrån den går
den tunna röda linjen mot Norsborg

Den tunna röda linjen av doldisen Stiko Per Larsson. Lyssna här.

X

En poäng borta mot Umeå, alltså. Det är faktiskt helt okej.

Demensboendet nästa

Hur nyttigt är det att träna egentligen? Efter jobbet i går besökte jag gymmet för första gången efter en ovanligt envis förkylning. Det gick uselt, förstås. Först fick jag en kraftig mjölksyrechock som gjorde att jag knappt kunde stödja på benen. Sedan blev jag så woozy att alla normala hjärnfunktioner slogs ut. På vägen hem stannade t-banetåget vid en perrong där alla andra passagerare steg av. Jag satt kvar. Efter det började nytt folk kliva på. Jag satt kvar. Slutligen kom föraren promenerande utanför fönstret. Jag satt fortfarande kvar. Först när tåget drog i väg åt fel håll fattade jag galoppen. Vi var förstås framme i Norsborg - ändstationen där jag bor och har gått av i stort sett varje dag under mer än åtta månader. Att missa det är inget sundhetstecken, precis.

Tätt bakåt

Det häftigaste med DIF just nu måste vara defensiven. Vad har vi där bak egentligen? En mittback som egentligen är ytterback. En annan mittback som värvades som målfarlig mittfältare. En ytterback som är offensiv yttermittfältare i grunden. En annan ytterback som också var offensiv yttermittfältare fram till för bara några veckor sedan. Tillsammans bildar Christoffer Wiktorsson, Andreas Holmberg, Mikael Nilsson och Marcus de Bruin ett försvar som knappt har släppt till en målchans på två matcher. Otroligt.

Där var jag lite snabb

"Hallå! Finns det en kamel här?"

Äldre dam med rollator vid Telefonplan i lördags eftermiddag. Då var jag övertygad om att jag hade träffat Stockholms mest senila människa. Nu förstår jag att hon letade efter den här.

En fjärt i rymden

När jag tittar närmare på min lilla uppvisning i självömkan från i går ser jag att den är farligt nära att hamna i den patetiska "det är synd om männen"-genren. Så var det absolut inte tänkt. De där idealen som Anna Månsdotter talar om lever säkert kvar i vissa kretsar, men knappast bland människor som jag umgås med och bryr mig om. För mig handlar det bara om bôs som skräpar i mitt eget huvud. Jämfört med de krav och förväntningar som den kvinnliga halvan av befolkningen får leva med är det förstås bara en fjärt i rymden.

Nu dör jag snart

Jag känner mig aldrig så otillräcklig som när jag hamnar i en situation där jag måste diskutera bilar, hemelektronik eller renoveringsarbeten med En Riktig Man™. Förnuftet säger att det är en fjantig reaktion, men mitt känslomässiga jag sitter fast i strukturer som borde ha varit utrotade för länge sedan. Då spelar det ingen roll att det finns annat som jag är bra på. På något sätt är motorer och mobiltelefoner fortfarande det som räknas.

Gäller det här bara mig? Knappast. I veckans pappersutgåva av det alerta organet Dagens Medicin finns en intressant artikel med rubriken "'Mjuka' män löper högre risk att dö i förtid". Svenska forskare har studerat data om 49 321 män som mönstrade 1969. På den tiden graderade psykologerna deras maskulinitet på en femgradig skala. Nu - 40 år senare - visar det sig att de minst maskulina männen är klart överrepresenterade bland dem som har dött i förtid. "Egentligen är det inte så konstigt. Att inte leva upp till idealen innebär en stress, vilket tydliggörs av att självmord var mycket vanligare bland lågmaskulina män. De kan även behöva kompensera och uppnå högre maskulinitet genom att ta större risker och därmed öka risken för att dö", säger forskaren Anna Månsdotter.

Drar hon rätt slutsatser? Betyder de något i dagens svenska samhälle? Förnuftet säger att det går att ha ungefär en miljard invändningar, men så har vi det där med det känslomässiga jaget som tar överhanden. För mig kändes det som att jag började dö inombords i samma ögonblick som jag läste ingressen.

Anna Odell

Konststudenten Anna Odell har fått ta mycket skit för sin fejkade psykos på Liljeholmsbron och S:t Görans sjukhus. I dag var jag och en kompis och såg resultatet av hennes projekt på Konstfacks vårutställning. Det går att ha många invändningar mot hennes tillvägagångssätt, men snacket om att hela grejen bara var något slags effektsökeri köper jag inte längre. Känslan är att hon verkligen har velat säga något. Vad? Det känns däremot inte helt klarlagt.

Stabilt

Jag trodde nog på ett bakslag i dag, men DIF 2009 är något helt annat än förra årets upplaga. Stabila 2-0 på Brage imponerar.

Stoppa gatuteatern!

Att flytta från Vänersborg till Botkyrka har varit en omställning på många sätt. Ett handlar om dem som bestämmer. I Vänersborg hängde jag på fullmäktigesammanträden, morsade på de förtroendevalda och grottade ned mig i kommunala handlingar varje vecka. Här vet jag inte ens vad kommunstyrelsens ordförande heter. Trist, eftersom lokalpolitik är bra mycket roligare än sitt rykte.

Häromdagen damp det i alla fall ned ett reklamblad från de lokala moderaterna i brevinkastet. Det handlade om - gatuteater. Den röda majoriteten i Botkyrka har tydligen anslagit 300 000 kronor till sådana aktiviteter, vilket har fått oppositionen att tända till. "Vi Moderater kommer inte att acceptera att lärare, vårdbiträden och barnskötare kommer att sägas upp, bara för att vänstermajoriteten prioriterar icke kärnverksamhet och alltför dyra investeringsobjekt", skriver de. Skönt att någon sätter ned foten i denna viktiga fråga! Att Botkyrka kommun satsar så mycket som 0,008 procent av de totala utgifterna på drygt 3,5 miljarder kronor på kultur som kommer alla till del är naturligt fullständigt oacceptabelt.

Himmel

När solen sken häromdagen satte jag mig på en klippa i skogen och läste ut Torbjörn Flygts Himmel. Den kan verkligen rekommenderas. Torbjörn Flygt skriver suveränt och är hundraprocentigt trovärdig, oavsett om han skildrar brackor på flashiga arkitektkontor eller flyktingar i förorten. Allra bäst blir det ändå i avsnitten om den självförnekande spelmissbrukaren som störtar ned i avgrunden och tar familjen med sig. De gör nästan ont att läsa.

En spontan tanke så här efteråt är också att Himmel skulle kunna bli en grym film eller tv-serie. Som en skånsk Darling, fast bättre.

Tack?

Mina dryga 15 år med DIF har präglats av ångest, besvikelser, ilska och frustration. På plussidan finns enstaka ögonblick av euforisk glädje - och en tidningsprenumeration. I dag vann jag en tävling på jobbet, efter att ha blivit nominerad med följande motivering:

"Jag tycker att Simon ska få ett presentkort. Alla som hejar på ett lag från en bruksort som sedan länge har storhetsperioden bakom sig och nu hopplöst harvar i lingonserien förtjänar lite uppmuntran."

Svininfluensa och tbc

Det har varit mycket svininfluensa i medierna under de senaste veckorna. Väldigt mycket svininfluensa. Väldigt mycket för mycket svininfluensa. Åtminstone känns det så när Hans Rosling från Karolinska institutet sätter in sjukdomen i ett sammanhang:

Vilket gäng

Stanley Sjöberg, Rolf Åbjörnsson, Leif GW Persson, Lisette Schulman, Björn Davegårdh, Ebba Lindsö, Gert Fylking, Mikael Oscarsson och Ian Wachtmeister. Nej, det är inte de nio nazgûlerna utan några av dem som har engagerat sig i kampanjen som ska ge Alf Svensson en plats i EU-parlamentet. Huvaligen.

Fingrar i soppan

DIF fortsätter att plocka viktiga trepoängare, även om det satt långt inne den här omgången också. På köpet fick jag lära mig att aldrig mer hacka grönsaker under slutminuterna av en match. Med tanke på hur mycket händerna skakade är det ett smärre mirakel att det inte blev kokosdoftande morots- och fingersoppa till middag.

Mitt nya liv i Norra Botkyrka

Till alla er som har undrat. Jo, det är jag på bilden.

It's all fake

I den nedlagda tv-serien Dirty Sexy Money fanns en osympatisk karaktär vid namn Simon Elder. Stryk "l" i hans efternamn och det blir Simon Eder - en snabbskjutande skidskytt från Österrike.

Hans Rosling, professor i folkhälsovetenskap vid Karolinska institutet, har gjort sig ett namn genom att utveckla statistik- och analysverktyget Gapminder. Vad blir det om vi stryker "l" i hans efternamn? Jo, Hans Rosing - finlandssvensk filosof och författare.

Jag skulle kunna fortsätta, men mer än så här behöver knappast skrivas. Alla kan se Mönstret. Vad det betyder? Det ska ni inte fråga mig om. Fråga Kreml. Fråga Washington. Fråga Rosenbad.

Lycka

Den 31 maj förra året vann DIF hemma mot Falkenberg med 2-1. Då var jag på plats på Stora Valla. Sedan dess har livet bara varit en meningslös transportsträcka. Jag har förstås inte tänkt så under tiden, men just nu känns det så. Segerjubel efter 3-2 mot Valsta Syrianska på Midgårdsvallen i Märsta. Det är fan i mig lycka.

Du vet att du är hemma i Värmland ...

... när du är strandsatt på en obemannad bensinstation för att pumpen har svalt ditt kort och de första snubbarna som dyker upp har wunderbaums prydda med sydstatsflaggan fästa i backspegeln.